Den senaste tiden har stora delar av Sverige bjudit på löpning i snömodd om man har trotsat vädret och sprungit utomhus. För många av oss är det kanske ett ganska ovanligt fenomen eftersom vi kanske är mer vana vid att det kommer lite mindre snö som snabbt blir tillplattat och därmed snarare svårsprunget på grund av is och halka än svårsprunget på grund av snömodden.
Att man sjunker ner i snön och inte får samma respons från underlaget är ju en sak och det gör ju också att det helt naturligt inte ”går” att springa lika fort som man hade kunnat göra på barmark. Man märker också att det blir jobbigare och som vanligt när vi gör något som inte är så vanligt så aktiverar vvi andra muskler och så också vid löpning i snömodd. För egen del har jag känt en helt annan trötthet i framsida lår efter ett pass i snömodden, speciellt om det varit backar involverade i passet. Kanske inte så konstigt eftersom vi behöver lyfta benen lite högre och heller inte får samma hjälp från underlaget i början på ett nytt steg som vi får vid barmarkslöpning. Dagen efter har jag också känt en del runt höfterna och det är ju inte heller något som hör till vanligheterna och det beror säkerligen på att när underlaget (snömodden) rör sig under oss måste vi hela tiden vara på vår vakt och parera för obalanser som uppstår och detta kräver att vi hela tiden behöver stabilisera upp oss med hjälp av bland annat höftpartiet. Alltså inget konstigt med det.
Att springa i snömodd kan alltså vara ganska utmanande, men också bra. Detta är ju på något sätt ett steg på väg att riktigt snöplumsa som också är bra löpspecifik styrketräning.
Nej, här är jag inte ute och snöpulsar!
