Tisdag. Det snöar lite, så där lite obehagligt. Skulle man haft skärm, skulle man haft glasögon, skulle det hjälpt? Jag hade varken skärm eller glasögon men jag hann precis kasta mig från jobbet till träningen, en träning som skulle innehålla backintervaller och tusingar och eftersom det snöade fick vi snömodd på köpet. Men, vi var ganska många där och vi alla byggde på det mentala pannbenet genom att träna i mindre bra förutsättningar som vi kommer ha nytta av när kommande lopp är i liknande väderförhållande som Stockholm Marathon i år bjöd oss deltagare och publik på. Och som marathonlöpare är det bra med ett starkt pannben.
Självklart blir det automatiskt så att farten anpassas och blir lite lägre på grund av snömodden. Det blir också ett något annorlunda steg. Man får vara beredd på att lyfta lite mer på fötterna som då också blir lite jobbigare för framsida lår. Sen har vi det här med fötterna. Fötterna är kanske den kroppsdel som får mest extra påfrestning i snömodden jämfört med ”ett snällt underlag a la hård packad grusväg”. Och visst märkte jag och min något ömma fot detta. Jag kände av det en del och jag var lite rädd. Jag vill ju inte att det ska bli värre och ett litet snedsteg i snömodden, där det inte är något snällt underlag under snön heller, kan ju faktiskt innebära att det blir värre. Så när jag tänker tillbaka på hur jag tänkte och kände därute känner jag mig lite mesig men också realistisk. Och precis som jag säger till mina adepter, en missad träning eller en liten förkylning är inga problem, men en långvarig skada har vi inte riktigt råd med. Jag avstod några backar i mitten av passet och en tusing och det är inte lätt att låta bli när man är där, är där för att springa, men jag vet ju att det är smart att tänka på sig själv och att jag känner bäst själv vad kroppen klarar och inte klarar. Efteråt kände jag egentligen ingenting, förutom när jag ska stretcha vaden, för då känns det ordentligt i senan som går från ankeln och upp på sidan av vaden. Men, jag tror inte det blev värre och det är det viktigaste.
