Aj, aj, aj

Igår var ingen bra träningsdag. Ska jag skylla på snön? Nja, Snön ligger ju där den ligger och så kommer det att vara ett tag så skylla på snön hjälper nog inte i längden. Jag Sprang i alla fall utomhus i snön och ibland var det plums plums och ibland var det plogat och ibland var det något mittemellan. Och jag tror egentligen att det här mittemellan är värst, för under mittemellan ser man inte hur det ser ut och vilka ojämnheter som finns. Igår kände jag av vristen jag har lite problem med redan på uppvärmningen där det vara lite varierat underlag och lite tufft för foten. Och efter en längre intervall talade foten om att det var nog bäst att sluta springa nu. Okej, det gjorde inte svinont men det kändes mer än det brukar och jag vill inte riskera något så jag lyssnade på foten, den här gången. Det får kanske bli ett nytt besök och magnetröntgen. Inte för att jag tror det är något jättekonstigt, mer för att veta att det inte är det. Borde väl bli mer balansplatta också kan jag tänka mig, för jag tycker jag borde klara av att springa rätt ut, men tydligen inte just nu.

Någon mer som har problem med fötterna och är rädd för att fötter vrister och leder är för svaga för att kunna springa ”rätt ut i snön”? Hur tänker ni kring det? Ser ni det som bra träning och att fötterna borde klara det eller försöker ni hålla er på någorlunda plogat och plant underlag?

Share Button
Publicerat den
Kategoriserat som Inlägg

3 kommentarer

  1. Slir är hemskt. Och riktigt djup snö kan vara farligt. Jag har två gånger fastnat med foten mellan två stenar gömda i snön och det är i-n-t-e skoj. På något miraklusöt vis har jag klarat mig hyfsat helskinnad från det men tanken på vad som skulle ha kunnat hänt gör mig illamående. Var försiktig!

  2. Nej vad tråkigt med vristen!
    Själv älskar jag att asfalten blir som ”trail” men fort går det ju inte direkt…KRYA!

  3. Ingmarie: Nä, usch, worst case vill man absolut inte vara med om. För min del är det mest en oro att vristen ska bli sämre och jag vill ju att den ska bli bättre…

    Annie: Du är ju inte som alla andra! ;-) Jag gillar att det blir något mjukare, men det behöver ju inte bli halt och gropigt…

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *