Jag är egentligen ingen inbiten längdskidåkare men jag har alltid tyckt att det varit kul. Jag är inte så snabb, absolut inte i nivå med mig själv som marathonlöpare, kanske lite mer av ett blåbär skulle nog en del kalla mig i Vasaloppssammanhang. Och jag har nog aldrig åkt längdskidor så här tidigt på säsongen, det är ju faktiskt bara 1 december idag, men oj vad snabbt tiden går, snart är det julafton!
Jag såg fram mot att åka längd idag, men när vi gick de få stegen mellan vallaboden och spåret började jag känna mig lite nervös. Det kändes som jag hade glömt hur jag gjorde, det var till och med svårt att bära skidor och stavar på ett vettigt sätt. Men på med skidorna bara, inga problem, skorna fastnade i bindningarna på första försöket. Det har kommit väldigt mycket snö här i Högbo sen igår morse och det finns egentligen bara en runda på 1,4 kilometer som är öppen och spårad. Jag har inga problem med att varvet inte är så långt, tvärtom känns det skönt att ganska ofta komma tillbaka till start/mål. Snön yrde mer eller mindre hela tiden och någon form av glasögon eller annat skydd hade varit bra att ha idag. Nu fick det gå ändå. Det var inget fel på spåren med tanke på att snön precis kommit och de spårade om under dagen också. Och lite som att cykla är det ju, man undrar hur det ska gå men kroppen kommer ganska bra ihåg hur man gjorde. Visst finns det saker i tekniken att förbättra och jag fick också lite tips av Viktor. Att jag var ny på detta för säsongen och inte heller har åkt några rullskidor märktes också på ena tummen, som nästan direkt talade om för mig att ”här skulle det bli en blåsa”.
Det var lagom mycket folk i spåret och vi märkte att många har åkt en bra bit över dagen för att få åka längdskidor. Och det är ju kul att när det faktiskt ordnas fram spår så kommer också åkarna, precis som det ska vara. Men efter ungefär 15 kilometer kände vi att vi kunde gå in och äta fikabuffé och slog till med en varm choklad med rom, inte alls illa!
