Idag har jag inte tränat och ändå känner jag mig ganska slut i kroppen. Och jag har nog inte haft så ont i kroppen sen ena vaden small vintern 2010. Jag har nämligen varit på Access Rehab och fått behandling. Jag har gått ett tag och lurat på om jag skulle kolla upp min lilla vrist eller sena från ena anklen som har gjort lite småont någon gång ibland sen i somras. Det är ju trots allt nu efter avslutad säsong och innan vinterträningen drar igång som det passar bäst att kolla upp skavankerna. Så idag hade jag fått tid och gick dit och trodde mest det skulle bli lite snack och förslag på övningar men där tog jag fel. Det var både ryggläge och sidoläge och den ondaste behandling jag varit med om. Dels under foten och dels på sidan av vadmuskeln. Jag skrev och jag hoppade och studsade och kunde inte ligga stilla och skrev ännu högre. Det gör helt enkelt fruktansvärt ont. Nästan hela tiden vill jag skrika ”SLUTA SLUTA” men jag gör det inte. Antingen är jag knäpp eller så gillar jag smärta eller så är det faktiskt så att detta är vad som krävs för att det ska bli bra. Jag väljer att tro på det sistnämnda.

Efter den delen av behandlingen fick jag ligga med nålar i vaden. Jag är glad att jag slapp se det, men jag kan säga att det kändes att nålarna var där. Lite som om man lagt ett betongblock över benet och rullar det fram och tillbaka över benet. Nu så här efteråt känns hela vaden som en enda stor öm koloss. Men det ska nog gå bra, det är snart bra. Och jag har lite övningar jag kan pyssla med emellanåt som jag ska försöka göra duktigt. För om jag får välja själv vill jag inte ha sån behandling fler gånger.

Som tur är finns det inga bilder eller video på när jag ligger där på britsen och skriker!

Share Button