Jag har landat på svensk mark igen. Har tyvärr haft alldeles för mycket att göra sen jag kom hem, men nu hoppas jag bloggen ska få lite mer tid. Många i gänget lämnade säkert New York med en viss tomhet gissar jag. För det går inte att komma ifrån att vi lämnade New York utan att ha fått göra det vi främst åkte dit för att göra, att springa New York Marathon. Det spelar ingen roll hur kul New York är som stad eller hur många löparskor man passar på att köpa när man är där, det finns ändå en tomhet med hem i bagaget.
Det är svårt att beskriva för de som inte var i New York. Men lite då och då kommer verkligheten tillbaka till en, det ofattbara att loppet blev inställt. I New York blir man också ständigt påmind om loppet eftersom reklam om loppet fortfarande sitter uppe runt om i stan. På vägen hem hittade jag lite papper om loppet i väskan och tankarna på det inställda loppet kommer tillbaka.
Att det inte blev något New York Marathon för oss som tog oss dit kommer att bli svårsmält!
