Så blev det då dagen vi gärna hade gått upp svintidigt men istället fick sova lite extra. Vi var ett hyfsat stort gäng som hade bestämt träff på ett svenskhotell för att springa lite olika distanser, allt från halv- till helmara tror jag. Målet var att springa utmed Manhattan ner till Battery Park och sen vända upp på andra sidan. Avslutningsvis skulle vi ansluta till alla de som sprang i Central Park och känna in den stämningen.

Löp- och fartmässigt var ju detta inga konstigheter, vi sprang i flexibel 5-fart. Jag sprang i mina adizero feather 2 som jag gillade redan från början, men också börjar gilla ännu mer. De känns som en lätt skön distanssko som bara finns där, men jag tycker inte den är perfekt för race, även om den är lättare än adizero adios. Vi startade klockan 09.00 och det var perfekt marathonväder. På gränsen till småkyligt från början men ganska snabbt blev det riktigt skönt och solen visade sig från sin bästa sida. Många sprang naturligtvis och tänkte på hur perfekt det hade varit med marathon den dagen och visst var det så. På vissa ställen såg man lite av stormens verk, men det var mest i form av skräp och trä som flutit iland och nedfallna träd. Vi hade en fin runda och det var mycket prat om allt möjligt men mycket rörde naturligtvis maran. Bland annat var Erik och Daniel med på rundan, två nya kontakter så det var kul.

När vi kom in i Central Park var det väldigt mycket folk som sprang. Och även en del som hejade. Många visste ju att det skulle springas i Central Park så även många åskådare hade tagit sig dit. Jag kan tänka mig att många New York bor har som tradition att titta och heja på löparna i maran så då ville de göra det nu med. Underbar uppslutning och jag tänkte ibland att så här bra är inte publiken hemma när det faktiskt är ett lopp. Jag hörde bland annat en dam skrika:

”This is the best unofficial marathon ever!”

Share Button