Idag är det 10 dagar till New York City Marathon. Det börjar krypa närmare. Imorgon är det bara en vecka till flyget går. Även om jag just nu är sjuk så är det inget jag oroar mig över, än så länge. Jag har ett antal dagar på mig att bli frisk och det borde jag klara av.
Jag märker hur jag själv börjar gå lite mer i tankar om NYCM. Jag tänker på saker som flygresan, hotellet, jetlagen, mässan, vädret, folket, stämningen, morgonjoggen i Central Park, laddningen dagen innan loppet, utfärden till den tidiga starten, vad jag ska ha för kläder med mig som jag kan slänga, den amerikanska stämningen innan start, hur känslan kommer vara i loppet, de olika stadsdelarna vi springer igenom som skiljer sig så otroligt mycket åt, om magen klarar sig, hur jag klarar backarna i år, stämningen på första avenyn, stämningen på femte avenyn, stämningen i parken och inte minst vad klockan kommer stå på när jag springer över mållinjen.
Jag gillar at tänka och fundera lite innan resor och lopp. På något sätt tycker jag hela äventyret förlängs lite om man tar sig tid att fundera och drömma lite innan det bär iväg. Nu snart helg och efter helgen är det dags att fundera på vad man behöver tvätta för att kunna packa.
Mot mål springer man här på 59:e gatan utmed Central Park södra fram till Columbus Circle innan man svänger in i parken igen och de sista hundratalet meter in i mål.
Bild tagen ur senaste numret av tidningen Escape 360
