Igår kväll kom vi fram till Amsterdam, några gamla och nya bekantskaper samlades och det kändes som en löparhelg. Okej, kanske inte riktigt som en perfekt löparhelg. Halsen strulade fortfarande lite och jag är anmäld till halvmaran, medan några andra springer maran och det kändes både skönt och lite konstigt att inte jag skulle springa maran. Men jag är ändå väldigt nöjd med mitt beslut att ”bara” springa halvmaran. Jag kanske har kvar Berlin i benen och det är bara 2 veckor till New York, så halvmaran är nog rätt beslut.
När jag vaknade idag var halsen inte heller helt okej, men efter en frukost och några koppar te börjar det ordna till sig. Jag är rädd för att det kan vara samma känsla imorgon och då gäller det att veta att efter en kopp te är allt lite bättre. Som tur är startar halvmaran inte förrän 13.30 så jag har förmiddagen på mig. Men om jag startar vet jag egentligen inget om hur kroppen funkar. Kan jag springa som om e senaste dagarnas problem aldrig funnits eller kommer jag känna direkt att det inte funkar? Det får vi se då!
