Det är lite svårt nu. Mitt lyckosamma Berlin Marathon har nog gjort att jag levt i ett litet glädjerus lite för länge. Idag är det torsdag och på söndag är det Amsterdam halvmarathon och jag har svårt att känna att det riktigt börjar närma sig en ny viktig tävling. Jag springer nog hyfsat de pass jag har tänkt mig, men inombords har jag lite svårt för att riktigt tagga till. Imorgon eftermiddag går flyget och jag hoppas att det på lördag på plats i Amsterdam infinner sig en bättre känsla och att jag kan ta fram den lilla tävlingsinstinkten.
Jag tror det är väldigt vanligt att man några dagar innan ett lopp tänker i termer av att ”hur ska jag kunna springa så långt i den här farten” och det gäller naturligtvis även mig. Men rimligtvis har man målsättningar som det finns en chans att man klarar av att uppnå och då finns det säkert också träningspass och kanske andra, även kortare lopp, som man kan använda som positiva tankar i form av att jag faktiskt har klarat ”detta” och ”detta”. Så även om jag just nu känner att det är lite svårt att ladda inför halvmaran i Amsterdam hoppas jag loppkänslan kommer fram allteftersom.
Jag hoppas på finväder i Amsterdam i helgen!
