I somras kommer jag ihåg att jag missade många långpass eftersom strukturerade gemensamma långpass ofta var en lördag eller söndag. Jag tyckte det var trist och undrade varför det måste vara så. Jag har försökt ändra på detta i små doser och det har faktiskt gått ganska bra, jag är alltså inte den enda som kan tänka sig ett något längre pass en vardagskväll.

Ikväll var planen att springa 25-30 km i lagom lugn fart och det ändrades redan innan start att målet var 30 km. Under långpassets gång skulle man kunna hinna prata om både det ena och det andra, men tiden rullar på riktigt fort. Det som verkligen märks när det gäller långpass och som jag tycker är något vi tar med oss är att det skiljer ganska mycket på långpass och långpass. Man kan springa långpass på 22 km och man kan springa långpass på 30 km. Men är det marathon som står i tävlingskalendern behöver man verkligen de något längre långpassen. Det handlar inte bara om ork i form av kondition, det handlar också om att vänja kroppen i form av leder, ligament och annat att hålla på under lång tid.

Idag blev det precis 30 km på dryga 2,5 timme och det kunde inte blivit mycket bättre. En bra distans i ett lagom tempo som gör att vi helt klart kan lägga dagens vardagslångpass till ett utav de bättre under året. Fler sådana här och vi kommer bli ännu bättre nästa år.

Bästa mängdskon, adidas marathon 10, fick följa med mig idag