Idag sprang jag med IF Linnéa och långa backintervaller stod på programmet. Jag försöker välja de pass jag tycker passar bäst in i träningen med tanke på kommande mål. New York Marathon har en del backar över broar men också en hel del svaga sega motlut. Så backintervaller på runt 400 meter satt bra idag. Det blev 8 stycken för min del och vi joggade ganska raskt ner samma väg som enda vilan mellan intervallerna.
Det kändes ganska okej, men backar är jobbiga. Det är inte min favorit direkt, så förbättringspotentialen är enorm. I backarna i långa lopp tycker jag det är viktigt att behålla lugnet och tänka på löpstilen. Vi vill ju inte göra av med energi på fel detaljer och vi får inte heller springa oss helt slut uppför backen. Som jag brukar säga, det är inte bara farten i backen som är väsentlig utan vilken energi och ork vi har upp på toppen av backen är minst lika viktig.
Backintervaller är också ett bra träningspass för att träna lite på löpsteget. Det är lättare att komma upp på framfoten i en lagom uppförsbacke än på helt slätt bana. Det kan därför också kännas lite extra efter ett träningspass med mycket backar, oavsett om det är intervaller eller inte. Att träna i backe tror jag alltså ganska mycket på, men jag kör det själv alldeles för sällan. Helt perfekt, då har jag något jag lätt kan bli bättre på. För det gäller ju att tänka positivt! :)
