Jag har de senaste dagarna haft problem med ryggen. Ryggen som bara är där bak någonstans och liksom bara ska fungera. Men min rygg har sagt ifrån, ”nu får det vara nog”. Kiropraktor och läkare har konstaterat att det kommer från min situation från jobbet och det är alltså inte relaterat till löpningen på något sätt. Samtidigt som det naturligtvis är skönt så känner jag lite i ryggen alltid, även när jag springer, även om det inte är så illa som när jag ligger konstigt eller sitter för länge.
Ryggproblemet har delvis gjort att jag inte har sprungit så mycket för egen del de senaste dagarna, men däremot har jag hunnit med att springa i olika grupperingar, med klubbkompis och varit ledare för ett träningsgäng. Samtidigt som allt detta är kul börjar jag också känna att det var ett tag sen jag verkligen tränade för mig själv. Fast förresten, måndagens pass runt Södermalm med en klubbkompis var ganska tufft, men skönt att vi var två för att springa tuffa pass själv är alltid lättare än om man springer ensam.
Jag ska ”ta mig i kragen” och tänka positivt inför kommande dagar och veckor. Jag ska göra det bästa av situationen och hoppas att ryggen blir bättre och bättre så att jag md gott mod kan blicka framåt mot höstens begivenheter.
Det finns mycket att grubbla över när inte kroppen fungerar!
