Efter jobbet igår hann jag knappt komma hem förrän vi stack ut igen. Jobbade i Göteborg och sen hem till Halmstad så klockan hade blivit mer än 6 innan jag var hemma, så det vara bara att byta om och ge sig iväg. Det var väldigt skönt väder, helt perfekt för ett träningspass. Att vi skulle springa på Prins Bertil stig var självklart. Vi tog bilen till Tylösand och utgick därifrån.
Vi sprang mot Halmstad och gick på tid som skulle visa sig att det blev lagom att vända i mysiga småbåtshamnen i Grötvik. Efter bara några minuter insåg jag att detta skulle bli en fantastisk resa för sinnet. Fantastiskt väder och solen sken och var till slut på väg ner i havet. Vi springer förbi vikar och in i skogspartier och ut på vidderna igen för att också springa direkt nere på stranden. Denna underbara stig bjuder på det mesta. Men det som var mest annorlunda den här gången att till och med jag, som har sprungit här väldigt många gånger, kände någon form av skön utlandskänsla. När man kommer ner på en öde strand i en liten vik, havet bara finns där, solen och värmen är perfekta och ljudet från havet är det enda man hör. Att komma direkt från jobbet och ge sig ut här är en fantastisk förmån, livsnjutaren i mig njöt hela tiden.
