Brukar du vara glad och nöjd efter alla dina prestationer på tävling och träning? I så fall är det bara att gratulera. Jag tror nämligen att väldigt många av oss är väldigt bra på att plocka fram det negativa och glömma att lyfta fram det positiva. Trots att vi egentligen vet att det är de positiva tankarna som hjälper oss bäst framåt mot våra mål. Jag kan själv börja med att berätta på vilket sätt jag ofta tänker/säger ”fel”. Efter ett lopp som egentligen gått lagom okej säger jag gärna att det har gått skitdåligt. Och om det egentligen har gått jättebra säger jag att det har gått sådär. Jag måste i princip ha satt personligt rekord för att till mig själv och utåt säga att jag faktiskt är nöjd. Och för mig som sprungit många lopp under lång tid sätter inte personligt rekord speciellt ofta, förra gången var 2007. Alltså var det längesen jag riktigt kunde känna mig riktigt nöjd över ett resultat. Detta är naturligtvis ”fel” och jag jobbar på att bli bättre på att ta fram positiva detaljer, även om jag är missnöjd med totalresultatet.
Jag vill tro att även om du är missnöjd med ett resultat i ett lopp, eller träning för den delen, så finns det positiva detaljer att plocka fram. Testa själv med ditt senaste lopp. I mitt Stockholm Marathon gjorde jag 4.18, en dryg timme över normalt resultat. Men jag sprang första halvan på runt 1.27 utan att vara speciellt trött och det var ju bra. I Jubileumsmaran tog jag det lugnt och trots det blev jag lite trött på slutet. Men då fick jag ju reda på att jag troligtvis behöver fler långa långpass och det var ju bra att jag blev medveten om det på ett tydligt sätt. Det kan tyckas lite konstlat att plocka fram ”konstiga” positiva detaljer, men jag vill tro att det trots allt är mycket bättre än att bara tänka på de negativa detaljerna. Så tänk positivt!
Tänk positivt!
Man vinner mycket på att kunna se det positiva även i det som vid första anblicken verkar vara ett ”misslyckande” :-)
Petra: Visst är det så, men ibland så svårt!