Precis när man insett att sommaren är på väg att gå mot sitt slut och att höstens lopp ligger närmare i tiden än vad man tror är det lätt att få lite panik. Än kanske det inte är så farligt, så jag kallar det halvpanik. Även om man kan ha många idéer om vad man borde hinna med i träningsväg så är det för min del de längre långpassen som jag har tänkt lägga lite fokus på. Det känns som jag tröttnat lite för tidigt i en del lopp och det har jag inte råd med om tiden på loppen ska bli bra. En fot har också börjat spöka och jag vet egentligen inte varför, var det kommer ifrån. Den är bara öm där foten sitter fast i benet och värst brukar det vara på morgonen innan den har mjukat upp sig. Jag känner också av det när jag råkar vrida på foten mot något ytterlighetsläge. Men jag har tagit det lugnt med löpningen några dagar nu, jag har vilat helt från löpning och inte aktivt vilat.

Igår var det heldagsjobb i Norrköping, från 10.00 till 24.00 och nu är jag på väg till Stockholm. Eftersom gemensamma långpass ofta läggs på helgerna missar jag de lite för ofta och det verkar till och med vara så att det till största delen är lördagar som gäller. Jag hade gärna testat foten i ett lugnt långpass i grupp i eftermiddag men man kan inte få allt. Vi får se vad det blir, annars får jag försöka få in ett längre långpass i början av veckan, för att slippa få mer panik än nödvändigt. Om foten håller förstås.