Låter rubriken konstigt? Kanske, kanske inte, men jag ska förklara hur jag tänker. För egen del är det så att jag ofta tänker mig ungefär vilken fart jag ska hålla i ett visst träningspass. Och detta oavsett om jag ska springa en kortare runda lite snabbt än ett långsamt långpass. Och visst, jag tycker det kan vara bra att ha en idé om vilken fart som är rimlig i ett enskilt pass. Men när du sticker iväg på ditt pass så behöver inte farten vara det viktigaste att hitta med en gång. Jag tycker snarare att man ska försöka hitta känslan och rytmen och sen kommer säkert en fart som ligger i närheten av din tänka fart på köpet.

För egen del och troligtvis för många av bloggens läsare, så är det medeldistans och längre distanser som gäller, och då tycker jag det är viktigare att hitta känslan och komma in i loppet eller träningen på ett bra sätt, så att det känns bekvämt och att man får en positiv känsla med sig in i loppet eller träningen. Speciellt inledningsvis tror jag det är viktigt att låta känslan och kroppen vara med och bestämma för att man ska uppnå så bra resultat som möjligt i loppet eller träningen.

I detta ligger varken att man alltid ska springa långsammare än tänkt eller snabbare än tänkt, utan det kan vara både det ena och det andra. I ett långt lopp till exempel tror jag för egen del att jag har bäst känsla om jag startar lite lugnare och växer in i tänkt fart. Men i kortare lopp eller träningar, som i förrgår när jag skulle springa 2*4 km i drygt 4-fart, hamnade känslan så att jag låg under 4-fart och då fick det bestämma. Eftersom det kändes bra och jag höll farten distansen ut så var det okej.

Så ett tips är att hitta känslan – inte farten!