Känner ni igen den där känslan när man gått och planerat för ett visst pass och sen blir det av någon anledning inte av. Man behöver inte ha planerat speciellt länge för att man ska bli lite sur för ett missat pass, speciellt om det är ett pass man kanske inte gör speciellt ofta och äntligen tagit ”mod” till sig. Nu i förmiddags gick jag på en sådan nit och denna gången på grund av fotboll.

Vi har ett stort idrottsområde på ungefär 10 minuters joggavstånd. Där finns oändligt antal fotbollsplaner, simbassäng och övrigt kul bad, hockeyarena och en massa andra arenor inomhus. Men även friidrotten har fått en liten del av detta område på så sätt att det finns tartanbanor runt en av alla fotbollsplaner. Där försöker jag springa intervaller ibland. Men tyvärr är det alltför ofta som idag, att en massa ungar spelar fotboll på just den fotbollsplanen. Och fotbollsföräldrar och annat löst folk går omkring på tartanbanorna. Varför kan de inte hålla sig till alla andra fotbollsplaner så att även de som vill använda friidrottsbanorna kan få göra det? När jag kom fram idag, hörde allt skrik, svår jag lite för mig själv och gick hem igen. Okej, nu är jag lite bitter, men det går över.