Idag testade jag något nytt. Jag fick nys om att Running Sweden gänget skulle springa en sväng i Ursvik. I Stockholmstrakten känner löpare igen ordet Ursvik, men alla har nog inte varit där. För mig var det bara andra gången och första gången var för flera år sedan. Jag är osäker men jag gissar att Ursvik är namnet på ett skogsområde utanför Stockholm, men om det också är namnet på ett samhälle vet jag faktiskt inte. Man skulle kunna jämföra med Lidingö, som både är en ö, en kommun och så har de Lidingöloppet.

Men jag lämnade jobbet tidigare och hann dit, på gränsen till sen, precis som vanligt och idag med en halväten glass i handen. Det är svårt att hinna med det här med mellanmål. Planen var att springa 10 km i skogsområdet och ligga en bit under 5 min/km. Det lät bra och jag antog att det skulle vara lite jobbigare än samma fart på bättre (platt) underlag. Vi började med en småelak backe men sedan lugnade backarna ner sig och blev ganska ”mänskliga” även om det fanns några backar. Jag kom också in i löpningen lite mer efter några minuter.

Vi sprang och småtjatade lite om allt möjligt och i början så tickade kilometrarna lite sakta fram men ju längre vi kom desto mer flöt kilometrarna förbi och vips var vi tillbaka igen. Precis som alla rundor kan de vara precis hur jobbiga som helst, allt beror på hur fort man springer. Det gäller även skogsrundan i Ursvik. Men visst, vill man bli bra på att springa i backar är det bra om man tränar i backar. Sen tror jag att backträning är bra även för slätlöpning.

Jag i skogen, men inte i Ursvik. Foto: www.zebrabild.com