För många är kanske ordet ”test” i samband med löpning förknippat med att man testar formen på något sätt. Detta brukar ju då också innebära att man är ganska redo och förhoppningsvis i bra form. Igår gjorde jag ett annat test, jag testade om kroppen kunde vara med och springa utan att protestera för mycket i form av smärta. Med tanke på maran förra lördagen och lite ont i en fot har jag inte sprungit på en vecka. Det beror också på att jag för några dagar sen fick ont i ryggen, upp mot axeln bakom skulderbladet liksom. Jag vet inte varför eller var det kommer ifrån men lite småjobbigt var det.
Men igår testade jag alltså kroppen med att springa en sväng uppe på Galgberget. Det är bland annat O-ringen i Halmstad just nu, så en hel del folk och det stora området där många campar är vid sidan av Galgberget. Det kändes lite som första skiddagen för vintern när jag stapplade iväg. Jag tänkte en del på hur liksom olika delar av kroppen kan vara i olika fas. Konditionen finns där, men benen och fötterna är ovana vid rörelsen så även om det känns lätt i flåset så kan det kännas konstigt i ben och fötter. Men, men, efter ett tag kommer kroppen på hur man gör, ungefär som med skidåkningen.
Jag tror kroppen är redo för träning igen, i alla fall foten. Jag kände en del i axeln, men det blir nog inte värre av att springa i alla fall. Så någon form av träning blir det nog även idag och imorgon är planen att jag ska springa lite hårdare med några klubbkompisar, får se hur det går.
Ombytt och redo på balkongen i Världens bästa lägenhet!
