Idag var jag ute och sprang en sväng för att hitta känslan. Jag visste inte riktigt var jag skulle leta så jag sprang lite på måfå och kom bland annat förbi Kristinebergs IP och tog några varv i något som skulle vara okej fart. Det gick inte så bra och jag vet inte varför. Idag hittade jag helt enkelt inte känslan, men jag tror den finns där någonstans, så jag får leta vidare.
Det positiva jag tar med mig från min runda idag var inte min egen träning utan att jag såg så många andra löpare som var ute och sprang. Och det är lätt att bli lite glad när man ser så många andra löpare som är ute och springer. Alla kan springa och det är kul att se att så många just nu ser enkelheten i att bara ge sig ut och springa en sväng.
Jag är lite nyfiken på vad du (och Sara) jobbar med då ni verkar alternera bostad mellan Halmstad och Stockholm ofta?
Vissa pass infinner sig inte känslan på helt enkelt, jag har varit med om det också många gånger, bara man gneta på så kommer den tillbaka förr eller senare!
Staffan: Vi är konsulter, fast på olika sätt. Att jobba en del på distans funkar, speciellt under våren har det varit mycket klämfredagar, härligt!
Nä, det är jobbigt när känslan inte finns där, för ofta är jag också långsamma då, det är inte bara känslan som är ”fel”. Undrar hur man lockar fram känslan och farten, idoga intervaller kanske!?
Eller att ta några fler vilodagar, det brukar benen uppskatta och bli raska av!!