Idag hade jag tänkt få till ett lite längre pass. Därför funkade det inte med Runday idag eftersom de hade lite olika intervallalternativ idag. Istället bestämde jag med Petra som skulle ut på distansrunda.

Tröttheten från allt jobb och för lite sömn i helgen sitter kvar, men det kände jag inte jättemycket av när jag sprang (men nu efteråt). Jag sprang bort till Petra och vi tog helt enkelt ett varv runt ön, precis som en massa andra löpare och alldeles för många barnvagnar. Petra kände av sina 30 mil på cykel i helgen så farten idag var inte så hög, men det kändes rätt skönt. Skönt att kunna springa runt och snacka utan att bry sig om fart. Och för egen del ville jag mest samla distans i form av tid, gärna 1,5-2 timmar. Vi pratade om allt mellan himmel och jord och jag märker hur lätt man kan snacka bort en mil.

Efter varvet runt ön var Petra nöjd och jag hade fått en bra hjälp på mitt något längre pass. När jag lämnat Petra sprang jag vidare på varv två och det kändes ganska behagligt, jag kände att det kanske trots allt fanns ett flyt i löpningen någonstans. Med marathonfiaskot i färskt minne har jag kanske inte tränat så mycket och det viktigaste nu känns som att hitta tillbaka till känslan, distansen, farten och kanske inte minst självförtroendet. Okej, det låter som jag måste hitta tillbaka till allt och det kanske är just så, tyvärr. Passet idag slutade nog på runt 1.40 i löptid och det känns okej.

En frusen kille och en marathon finisher!

En av mina favorituppsättningar när jag springer just nu!