Inte omöjligt att det är en del som går halvt i taket av detta inlägg, men jag tror ändå att det finns en del ”jobbig sanning” i denna fakta. Jag läste om en tjej som sprang sin första mara i Stockholm och gjorde det på 3.27. Vi kan alltid diskutera hur bra resultatet är, som naturligtvis till viss del beror på hennes träningsbakgrund. Men det intressanta var att hon efter lite skadekänningar tidigare under våren kunde börja springa ordentligare sista 10 veckorna. Och nu till väsentligheten, hon sprang varje dag, minst ett pass, under dessa 10 sista veckorna fram till maran. Hur många av oss gjorde det? Och var detta bra för henne, skulle hon kunna nå ett ännu bättre resultat med lite mindre löpträning? Men jag är egentligen inte ute efter att ifrågasätta huruvida hon sprang perfekt antal pass de sista 10 veckorna. Jag är mer intresserad av att det faktiskt inte är fel att springa mycket, till och med varje dag och till och med två pass om dagen. Visst kan det av olika anledningar vara bra att träna annat också, för både hälsans och motivationens skull, men ska man bli bra på att springa måste man springa mycket.

Jag tar också till mig att hon sprang långintervaller varje vecka och tyckte det fungerade bra och gav mycket. Intervaller ger nog både fartträning, men också en viss hårdhet. Det är troligtvis på intervallpassen man kommer upp högst i puls och eftersom intervallerna är ungefär 5 minuter långa ger det säkert också en viss mental styrka.

Vill ni läsa mer om detta hittar ni hela intervjun på maratonbloggen.

Var inte rädd för att bli trött! Du kan alltid gå hem!

Share Button