Nu är det söndag eftermiddag och jag är på väg upp till Stockholm. Jag passar på att skriva ett blogginlägg där jag ska försöka få med lite av varje från årets Göteborgsvarv.

Jag har sprungit ganska många Göteborgsvarv och sett hur loppet och en del av det runt omkring har förändrats genom åren. Vissa saker till det bättre och vissa till det sämre. Jag tycker mässan alltid har haft ganska hög klass. Vädret är alltid oförskämt bra. Att starten blir så väldigt utdragen tycker jag egentligen är lite synd, men samtidigt inte mycket att göra något åt. Och andra sidan kan alla löpare även ta del av andra löpares starter och målgångar så det gäller att se det på rätt sätt. En miss i år var att en detalj vid vätskekontrollerna. De var väldigt tydliga med att berätta att alla vätskekontroller ä på höger sida, vilket i och för sig var bra. Men de blandade friskt om det var vatten eller sportdryck först respektive sist, kanske en liten detalj för många, men onödigt att inte vara konsekvent. Tyvärr är det ju också så att även om väldigt många funktionärer är väldigt bra, så är det de funktionärer som gör bort sig som man kommer ihåg. Varför ska de till exempel krampaktigt hålla i en mugg så att man inte får den med sig? Istället slutar det med att all dricka hamnar överallt förutom kvar i muggen efter att man försöka ta den. Och varför blir man efter målgång i princip påhoppad av någon som utan att fråga börjar spruta vatten i ansiktet på en? Vad är det för service?

Efter att ha jobbat på mässan i runt 10 timmar på fredagen var jag ganska mosig i benen och trött i knän, fötter och ländrygg när jag efter lite käk var klar för sängen runt 23-tiden. Som tur var behövde jag inte jobba på lördag förmiddag, så det var skönt. på lördagen blev det lite sovmorgon, frukost, upp till Slottskogen, hämta nummerlappen, gå ett varv på mässan och tiden gick. Helt plötsligt var det en timme kvar till start. Det är många man ska försöka hinna träffa och säga hej till, en del gamla kompisar som man tyvärr bara träffar en snabbis på varvet en gång om året. Fick lite sportdryck att testa och så byta om och fixa det sista och in i startfållan. Varvet är ett lopp jag gärna är med på men inte alltid satsar speciellt mycket på. Det mesta går på en lite hafsig rutin med inställningen att det löser sig alltid.

Efter minimal uppvärmning gick startskottet och vi var iväg. De har gjort om det här med numreringen av startgrupperna och i år var jag nerflyttad till startgrupp 2, förhoppningsvis för att jag tog det lugnt förra året när det bara skiljde en vecka mellan varvet och maran. Och jag måste säga att jag tycker det är bättre att stå i startgrupp 1, där visas mer hänsyn. I startgrupp 2 upplevde jag nu en del del hänsynslöshet från en del löpare, de armbågar sig fram på ett halv brutalt sätt, man blir knuffad, man blir instängd med mera. Varför är hänsynslösheten sådan i startgrupp 2?

Jag försökte att inte rusa iväg i starten men jag tyckte ändå det gick ganska fort. Men det gjorde det inte, de första kilometrarna gick alla lite över 4 min/km, och det brukar inte öppningskilometrarna på varvet göra. Och jag fick inte ner kilometertiderna heller, det gick tungt och det finns ändå några backar på varvet. Jag hade också lite problem med klockan som jag tror att jag fick igång men som jag hade problem med att den alltid skulle visa normal tid. Så utav de jag uppfattade klockan så gick det rätt långsamt och att första 5 km passerades på runt 20.20 hade jag nog ingen riktigt koll på. Helt plötsligt gick en kilometer på 3.49 min/km och jag började lite allmänt undra om det var lite felaktiga kilometerskyltar som spelade mig ett spratt.

10 km passerades på runt 40.40 och eftersom jag såg det på en ”riktig” uppställd klocka så började det gå upp en ljus för mig att det kanske inte gick så långsamt trots allt. Sen rullade det på ganska bra även om jag tappade lite fart upp till 15 km, men då hade vi också bestigit en bra. Tredje 5-kilometaren gick på runt  20.40 så lite tappade jag ju faktiskt och det kändes lite småtrögt. Men det släppte och efter 16 km började det rulla på riktigt bra. Jag hade inga problem med Avenyn eller Övre Husargatan och det kändes som jag hade lite krafter. Runt 20.30 på fjärde 5-kilometarna och strax under 4 min/km från 20 km och inte till mål gjorde att tiden till slut stannade på 1.26.

Jag visste att Varvet är jobbigare än Prags halvmara och att stå upp och jobba en massa dagen innan är väl inte den bästa uppladdningen. Därför trodde jag 1.25-1.27 var ganska rimligt och jag hade ju också ganska rätt. Det jag inte gillade med mitt lopp var att jag inte fick ner farten till runt 4 min/km eller strax under, inte ens i början av loppet. Det positiva jag tar med mig är att känslan var bäst sista 5 km och det låter bra för maradistansen. En snabb pust efter målgång, sen var jag förhållandevis pigg och kunde jogga vidare och efter loppet var jag egentligen aldrig trött i benen utan kände mig snarare förhållandevis pigg och idag känner jag ingenting.

Så nu ska jag fundera på hur jag ska lägga upp de kommande 3 veckorna innan Stockholm Marathon. Det är ju ändå maran jag satsar lite mer på innan ”sommaruppehållet” (av viktiga lopp).

En del springer med musik…

…en del springer med kjol…

…och en del springer för HiQ…

…men alla fick sol, ju senare man startade desto bättre!