Jag hade inga klara idéer om vad jag skulle träna ikväll så när Sara undrade om jag kunde hänga med på hennes norska intervaller så lät det som en bra början. Vi fick ihop ungefär 8 kilometer i trängseln runt Kungsholmen, jag som trodde Kungsholmen runt var i lördags!?
Efteråt tänkte jag springa en sväng till och gjorde också det. Men det blev ingen bra eller behaglig runda. Kroppen kändes lätt och så, men det infann sig en konstig känsla i kroppen. Jag ökade farten efterhand men jag hade ingen känsla för om det gick snabbt eller inte. Det kändes konstigt i benen. Fastän cykelvägen säkert var ganska plan kändes det som jag sprang på en båt eller efter att precis ha gått av en båt. Jag kände mig svajjig helt enkelt och hade ingen riktig koll på läget. Strax därefter började jag trots allt få lite aningar om vad som höll på att hända, soppatorsk. Det har hänt förr och det är en konstig känsla. Hur lätt det än går, hur sakta det än går, när bensinen (energin) börjar ta slut, då är det lika bra att gå och fylla på med mer bensin. Jag vek alltså av hemåt och fyllde på med en massa makaroner och bacon, kanske inte så flådigt, snarare underskattat!
Som jag säger till barnen på Sprout – man måste mata motorn! Bilen går inte framåt utan bensin … :)
Tur att du inte var så långt från tankstället iallafall.
Hej! jag har en fråga som jag hoppas du kan hjälpa mig med :) jag springer nu med nike free då jag börjat med framfot löpning mot mina känsliga benhinnor. men känner ibland att jag skulle vilja springa med lite mer stöd och är nyfiken på adidas marathon 10, var nu inne på adidas .com och hittar dom inte där? är det en utgående model eller heter den något annat nu? tack för en jättebra blogg!