Jag kom till Stockholm igår kväll och i södra Sverige hade vi i alla fall haft kanonväder senaste dagarna. Det sägs att det varit det i Stockholm också, men med tanke på dagens iskalla jogg börjar jag undra. Det var ensiffrigt på termometern och det var förhållandevis tidig kväll. Jag frös som tusan redan innan jag skulle hoppa in i bilen som skulle ta oss upp till Hellasområdet. Jag hade bara långa tights, lång underställströja och jacka och det räckte tydligen inte på långa vägar.
Det tar tid att åka från Stockholm till Hellas så har man lite ont om tid är det bara att inse att det kan vara svårt att hinna ut till terrängspår. Väl framme började vi stappla iväg på en 5 kilometers slinga. Och det kändes som iskalla stapplande steg. Benen och fötterna kändes förhållandevis lätta men steget kändes som jag gick på styltor. En lagom runda, men som inte räckte till att få upp värmen utan jag frös ordentligt om öron, händer och efteråt också om tårna. Men, men, jag trodde först inte det skulle bli någon löpning alls idag så jämfört med det gick det ju bra.
Jag sprang med kompisar som är bra löpare men som samtidigt satsar minst lika mycket på bland annat triathlon, cykling och längdskidor. Det är ganska kul att höra andra prata väldigt detaljrikt och ingående om sina idrotter som jag kanske kan komma igång med och göra om löpning.Tänk att löpning, att sätta ett steg efter det andra i hög fart kan vara något som lockar så många att göra världen över.
