När jag i sista passet i Halmstad råkade möta en gammal löparpolare och vi sprang ett par kilometer tillsammans gick det förhållandevis snabbt. Och jag har tänkt lite på det sen dess. Okej, han är bra och lättränad och jag är egentligen inte så förvånad att han springer ganska snabbt på träning. Men även om jag inte förespråkar snabb löpning på alla träningspass tror jag han gör rätt, han vågar springa på lite.
Löparboomen är här och alla ska springa vilket är jättekul, men springer vi bara för hälsans skull eller vill vi bli snabbare också? Det är inget fel att springa för hälsans skull om det är det som är målet, men vill man bli bättre/snabbare så tror jag man måste våga springa på lite ibland. Jag har läst att man bör springa minst 3 pass i veckan för att öka sin kondition, vilket jag i och för sig tror är en sanning med modifikation, (som allt annat) eftersom det säkerligen beror på utgångsläget. Vilket utgångsläge man har spelar säkert också stor roll för hur mycket snabbare man kan bli på en viss tidsperiod, men jag tror att man måste våga springa förhållandevis snabbt för att bli snabbare. Jag känner själv att jag lätt hamnar i träningspass där jag springer distans eller längre distanser i någon form av långpassfart och att jag ibland försöker springa lite intervaller. Men om jag verkligen tänker till så tror jag intervallpassen inte blir så många som de borde bli och när de blir av tror jag de ofta hamnar på upp till 3 minuter, vilket jag skulle räkna som medellång intervall. Men jag tror att jag själv och kanske många med mig skulle öka sina chanser att bli snabbare om vi faktiskt sprang snabbare på en del av våra träningspass. Det skulle t ex kunna vara längre intervaller, snabbdistans på 20-30 minuter eller varför inte 6-12 km progressivt som börjar i en fart en bit över milfart på tävling och slutar på eller strax under milfart på tävling.
Jag vill bli snabbare i sommar! Vill ni?
Jag vill bli snabbare inför New York Marathon i höst!
Tror du har helt rätt. Det är svårt att hela tiden utmana sig själv och träna det som man är ovan med.
I viss utsträckning kan samma tankesätt fungera också i andra delar av livet, dvs ska man utvecklas kan man inte bara göra det man redan är bra på och det som är bekvämt?