Igår kändes det som dagen efter, dagen efter en mara eller liknande. Det började, som vanligt, redan när jag skulle sova. Benen fick inte riktigt lugn och ro och även om de var trötta ville de inte riktigt vara stilla utan snarare tala om för mig att de levde. Igår, efter några timmars sömn trots allt, var jag lite trött i benen och det kändes i höfterna. Jag tror inte det märktes i form av haltande steg eller liknande, men känslan fanns där. Men efter en powernapp i solstolen på balkongen kändes benen helt plötsligt bra igen, som om de bara behövde en liten stunds vila till.
Jag var nöjd med mitt långpass och jag tillät mig att inte ens tänka på att träna och knappt något träningsrelaterat heller. Faktiskt både skönt och ovanligt, för även om jag inte tränar brukar det finnas träningsrelaterade tankar med under dagen ändå, men jag tror jag var ganska befriad från dessa tankar denna dagen efter superlångpasset.
