Egentligen har jag känt mig seg och trött i ögonen hela dagen, jetlagged sitter i mer än ett dygn och det är väl inget konstigt med det. Men ikväll var det träning med Malin Ewerlöf så det var bara att pallra sig iväg. Intervaller av det kortare slaget efter lite löpskolestyrkeövningar stod på dagens schema.

Löpövningarna har jag ingen koll på vad de kan ha heta, men sidolöpning, indianhopp, höga knän, mångsteg, hälkick skulle det kunna vara.

När vi sprang var det 4 block om 4 intervaller enligt följande. 4*90 sek, 4*60 sek, 4*30 sek och 4*15 sek. Vilan var alltid stå- eller gåvila och lika lång som precis avverkad intervall. Det var jobbigt, men det var faktiskt så ovanligt att jag tyckte de kortare intervallerna var jobbigast. Kanske ett tecken på att jag tros allt är långlöpare och inte sprinter.

Jag tyckte att jag klarade av passet tillräckligt bra, men jag vet inte om det var bra ifall kroppen inte är återhämtad. Så här i efterhand känns det en del i vaderna, som det brukar göra efter ett intervallpass. Vad trött jag är på att vaderna inte tål någonting!

Share Button