I den bästa av världar var det inte denna rubrik jag tänkt mig i det första blogginlägget efter Boston Marathon. Men det är trots allt en bister sanning. Och jag vet inte om jag ska skratta eller gråta, men inget av det kommer hjälpa så jag låter nog bli. Det som blev dagens största sanning kommer från ett tidigare inlägg där jag skrev att den enda erfarenhet jag har av marathon i 30 graders värme är från Båstad Marathon 2010 och det funkade inte alls. Den gången blev det plus 3:50 men annars är nog mycket likt.
Men även om mitt lopp idag inte gav den prestation i tid som jag hoppades på så tar det inte på något sätt bort att Boston Marathon är något alldeles speciellt. Stämningen i stan, loppet som arrangemang och invånarnas stolthet över sitt lopp som inte minns gör sig påmind i öronbedövande hejarop till alla. En ljudnivå som jag inte varit med om vid något annat lopp.
Dessa två stycken symboliserar de två stora delar som jag också kommer skriva mer om senare, men nu vet ni i alla fall hur det gick, hur illa det gick. Jag kan nämna att jag hört rykten om att herrarnas segrartid var nästan 10 minuter sämre i år än förra året och då är de nog ändå förhållandevis vana vid värme.
Tack alla för ert stöd på vägen fram till loppet. Och även om detta var Boston Marathon, så kommer det fler lopp senare under året där jag hoppas kunna visa att jag har mer i kroppen än vad jag lyckades visa idag.
Asch. Åh. Suck. Blä? Trist att yttre förutsättningar begränsade dig. Värme är inte lika för alla. Är det flytten norrut som inte funkat månne? Jag menar, mindre sand o kallare klimat i huvudstaden. Nä, sorry, ska inte skoja med dig utan istället säga att du är stark som springer hela vägen till mål när du märker att det inte går som du vill! Du tar rekordet en annan gång! Njut nu av semester o vila de där snabba fötterna vi vet att du har!
Du var långt ifrån ensam..även de som gick ut betydligt långsammare bonkade hårt efter 3 mil.
Jag trodde det var ett skämt när jag såg rubriken först… Måste kännas overkligt med 3:50 i din värld men antingen många erfarenheter rikare!
Vet vad du har kapacitet för. Jag väntar bara på den riktiga smällen.
De yttre förutsättningarna är inte så mycket att göra åt. Din mentala styrka måste vara grym eftersom du trots allt korsar mållinjen.
Tänker på ett millopp i Falkenberg i somras. Gick ut alldeles för hårt i värmen. Fick stanna och gå tre gånger under loppet. Men i mål kom jag
Men fy vad hemskt det låter att springa marathon i värmebölja… det var min mardröm inför de två jag sprungit, att det skulle bli hetta! En eloge att ta sig i mål, grym du är! Vi reagerar som sagt alla olika på olika väder, för vissa är värme ett elände! Andra kan inte röra sig utomhus om det är kallare än typ -10. Grattis ändå!
Jag hade 4:23!! och är ändå nöjd att jag tog mig i mål och fick min medalj. Det var ju många som bröt och dem slog vi i alla fall. Nu är det nästa lopp som gäller…
Jag läste först 2.50 och tänkte wow, men inte omöjligt. Jag hoppas du skrattar snarare än gråter. Och det låter ju som loppet kan få fler chanser :-)
Åh…vill höra ALLT! Du är fantastisk – glöm inte det! Värme och annat rår man inte alltid på… Var stolt!
Gissningsvis gav du allt du hade och genomförde det bästa lopp du kunde, just då, just där. Det är en seger i sig. Starkt att kunna se det fina i loppet trots att det säkert får suras lite :). Det är ju så man kommer igen starkare! Heja!
Gissningsvis gav du allt du hade och genomförde det bästa lopp du kunde, just då, just där. Det är en seger i sig. Starkt att kunna se det fina i loppet trots att det säkert får suras lite :). Det är ju så man kommer igen starkare! Heja!
Vet du, jag tycker du gjorde en GRYM prestation! Du hade en lång flygresa i kroppen, jetlag och över en natt ändrades temperaturen drastiskt. Du har mao inte haft en chans att träna kroppen i värme. Du tog dig igenom på en tid som många drömmer om. Du är min idol.
KRAM
Jämförelsen haltar kanske lite, men känner igen det där med bråkande element från Vällingbymilen i lördags. Som genomfördes i 1-2 dm blötsnö. Värmebölja lät minst lika jobbigt om inte värre…
Hejsan – och kul att ses i Boston.
Jag hade 3:38, också ’aningen’ sämre än mitt ursprungsmål 3:00!
Men jag är inte sur för det, jag är bara glad att jag kom i mål med hälsan i behåll.
Äsch, det kommer fler lopp!
Jag tycker du gjorde en fantastisk prestation!
Du tog dig igenom det trots allt.
Jag minns maran i Beirut… Det var så där kokande och inte ens jag njöt. ;-)
Fördelen med värmelopp kontra ”kyl-lopp” är att man brukar återhämta sig snabbare.
Njut av resten av resan!
Uppochhoppa: I Stockholm tar vi revansch. Tyvärr kanske inte fötterna har fått vila så mycket i NY… ;)
Anders: Ja, så är det väl. Vore kul att se lite siffror på detta.
Pilla: Det borde varit ett skämt, men är ju tyvärr inte det.
Mikael: Vet inte hur den mentala styrkan är när man går typ 20 gånger på en mara. ;)
Jonna: Tack tack!
Kalle: Visst var det tufft, men vi bröt inte! Som sagt, nästa lopp!
Anneliten: Hade varit kanon att få skriva 2:50 snart, men det dröjer nog tyvärr, men vem vet, Berlin till hösten!
Helena: Tack, vad snäll du är!
Annie: Skönt att man får sura lite. Och visst, loppet är fortfarande fantastiskt!
Jessica: Snällt sagt! Och visst drömmer säkert många om sub 4.
Petra: Jag gillar när alla omständigheter är bra! :)
Tor: Japp, kul att ses. Bra att kunna vara nöjd med att komma i mål!
Ingmarie: Ja, det kommer fler lopp, revanschsuget finns där!