När jag skriver detta är jag någonstans över havet på väg till Boston. Det flyter på ganska bra måste jag säga. Jag känner att vi är på väg och det känns faktiskt som något lite större andra lopp, till och med lite större än många utlandsmara. Jag är på väg mot mitt 6:e marathon utomlands, varav 3:e i USA.

Dagen började tidigt, redan klockan 06.00 ringde klockan och utanför fönstret snöade den blötaste snö jag kan tänka mig. Samtidigt som jag själv kände att det skulle bli skönt att lämna detta svenska vårväder gick tankarna till helgens löparhjältar i Täby. Hjältarna som ska springa upp till 100 miles ute i blöta skogen. Om jag skulle klara av att springa 100 miles vet jag inte, men jag hade inte klarat det i detta väder.

En vacker syn utanför fönstret, men kanske inte den 14 april…

Jag packade det sista, tog en gainer på vatten och vi gick hemifrån. Mot tunnelbanan, mot Arlanda, mot Amsterdam, mot Boston och på måndag avgörs den 116:e upplagan av Boston Marathon.

Vi är kattvakt och katterna sover gärna inne på sängen vilket gör att jag sover mindre än vad jag brukar som även det är mindre än vad jag borde. Det blev alltså inte många timmars sömn i natt, 4 skulle jag gissa. Jag kände mig lite ”halvtrasig” i kroppen och väldigt väldigt trött. Men det gick smidigt på Arlanda och efter en lugn liten frukost på Starbucks gick flyget mot Amsterdam. Jag somnade redan innan vi lyfte och även om jag efter den lilla tuppluren var vaken en del gick resan bra.

Bättre väder i södra Sverige och ner mot Amsterdam

Vi hade lite drygt 2 timmar i Amsterdam och naturligtvis var det lunchdags. Istället för Burger King blev det faktiskt spagetti carbonara på ett ställe med wifi så vi kunde kolla facebook och fick en första liten uppdatering om TEC, starten var framflyttad till klockan 12.00. Vid mellanlandningen hann jag också med att lägga märke till några konkurrenter, för när man går i löparskor, Sketcherströja och pratar om att det är många långlopp i helgen (och nämner Täby, Paris och Boston), ja då har man avslöjat sig själv. Naturligtvis börjar tävlingsinstinkten komma fram lite och jag undrar för mig själv vilken tid de planerar springa på.

Jag började denna flight precis som förra, nämligen att somna redan innan vi lyfte. Det låter perfekt, men det innebär allt som oftast att jag vaknar när vi lyfter och efter det har svårare att somna om. Tänk, jag som är så bra på att somna om hemma. Jag äter jordnötter och risotto med kyckling och hur illa det än ser ut så går det faktiskt att äta. Istället för att bara dricka Coca Cola dricker jag idag både Coca Cola och vatten, för det ryktas om att det kommer kunna bli varmt på måndag, riktigt varmt, för att inte säga hett. Det var till och med så att jag saltade maten på flyget lite extra, helt plötsligt börjar jag alltså tänka på detaljer som kanske egentligen varken gör från eller till, men så är det när jag börjar komma närmre inpå loppet.

Redan igår läste jag om någon som kanske bara skulle ”jogga” igenom loppet om det blev varmt och idag hörde jag rykten från USA om att det finns de som redan åkt hem igen för de vill inte springa när det är så varmt. För mig låter det lite konstigt, det är ju ändå Boston Marathon. Men visst, bor man inte alltför långt därifrån och är en utpräglad elitlöpare så kanske man vill spara sig till andra lopp med tanke på att många elitlöpare kanske bara springer 2-3 marathonlopp per år.

Jag har själv sett prognoser på temperaturer som skulle kunna innebära runt 20 grader vid start och runt 30 grader vid målgång. Starten går klockan 10.00 – 10.40 på morgonen, beroende på vilken wave (startvåg) man står i. Målgång blir alltså från klockan 12.00 och framåt beroende på hur snabbt man springer. Jag startar i wave 1 klockan 10.00 och ska i normala fall vara mål runt klockan 13.00 och då är det riktigt varmt. Vårvärmen i Sverige har inte fått mig att vänja mig vid 20-30 graders värme.

Tankarna flummar omkring lite lätt på flyget men många av tankarna har ändå med loppet att göra. Hur varmt kommer det verkligen att bli? Hur ofta blir det faktiskt så varmt som en prognos säger, i Sverige typ aldrig. Så än så länge har jag inte ändrat så mycket i min plan beroende på värmen, mer än att jag måste se till att få i mig tillräckligt med dricka och inte fuska vid vätskestationerna. Jag kikade också lite på banan och banprofilen och försöker lägga ihop den grafiska banprofilen med mitt minne från förra årets lopp för att förhoppningsvis få fram ”min” sanning. Jag behöver ju helt klart springa smartare än förra året och speciellt om det nu blir så varmt som prognoserna säger. För förra året var inget bra lopp och framförallt sprang jag inte tillräckligt smart. Hoppas jag har lärt mig någonting, men samtidigt vet jag att det kan vara svårt att springa ett marathonlopp smart när man vill så mycket och tycker det för stunden går bra.

Motivationsdippen från veckan som gått tänker jag inte så mycket på. Visst, träningen kunde varit bättre och framförallt blivit av, men nu gjorde den inte det. Nu är det som det är och jag blickar bara framåt.

Som vanligt känns slutet av flygresan väldigt jobbig, men när man väl är framme är allt frid och fröjd. Vi tog oss smidigt in till Boston och checkade in på ett än så länge underbart hotell som jag bokade för längesen, Ames Hotel.

Häng med till Boston Marathon!

 

Share Button