Vid resor ”i sidled” är det vanligt är man blir jetlaggad och jag är inget undantag. Egentligen bryr jag mig inte så mycket utan brukar bara se till att få det rätt igen. Men när jag ska springa ett lopp vill jag gärna tänka lite till på det. Många har kanske taktiken att komma fram i så god tid att kroppen hinner anpassa sig, men jag har en annan taktik.

Detta blir min tredje mara i USA och alla har startat runt 10-tiden och har inneburit att man måste gå upp vid 5 eller 6-tiden för att hinna med sina transporter. När klockan är 6 på morgonen i USA är den 12 mitt på dagen hemma i Sverige. Och jag ändrar hellre till att få lite sovmorgon och gå upp vid 12 än svintidigt vid 6 inför ett lopp. Alltså behåller jag gärna min svenska tid inför loppet, vilket gör att jag gärna lägger mig hyfsat tidigt och går upp hyfsat tidigt när jag kommit till USA. Då blir det naturligt att gå upp tidigt i USA som egentligen är vid lunch i Sverige. Därför tycker jag det passar bra att åka iväg två dagar innan loppet som gör att när man kommer fram en em/kväll käkar man och lägger sig i princip, för kroppsklockan är ju trots allt 6 timmar mer än klockan i USA.

Det är min taktik! :)