Det finns gott om lopp för oss långskubbare i helgen. En del jag tränat med under vintern drar till Paris, någon åker till Wien och en del blir hemma och ska springa längre än oss andra i Täby. Tyvärr är det ju så att vi måste välja när loppen går samma dag eller samma helg och kanske till och med ett par veckor mellan bara för att loppen sliter en del. Man bör inte springa för många marathon per år heller, i alla fall inte om man avser prestera max varje gång. Man skulle kanske blir 100 meterslöpare! ;)
Jag har inget emot Paris, Wien eller Täby men jag går emot en stor ström och väljer ändå Boston, i år igen. Vi är ju alla olika och det är ju tur det så inte alla vill springa samma lopp. Det blir kul att följa hur det går för alla löpare runt om i världen i helgen.
Jag väljer Boston, trots att jag bitvis stod stilla förra året!
Hmm. Jag har fått intrycket att 100-meterslöpare inte heller orkar med särskilt många tävlingar. Varför det är så har jag länge undrat.
Anneliten: Nja, jag vet inte, tycket de är ganska flitiga på att vara med i en massa galor på sommaren. I alla fall om man jämför med en marathonlöpare…
Du har verkligen kroppen som en 100m löpare :) Tror du kommer bli snabb.
Victor: Trodde du skulle säga att jag var bra på att se trött ut, för det var jag! :)
Have fun!
Jo, i och för sig. Men man hör alltsom oftast att sprinters skippar den och den tävlingen för att de är slitna :-) Men jag antar att det kan vara en stor mental komponent i den slitenheten också. Att ladda för tävling tar på kraften.
Ingmarie: I will!
Anneliten: Ja, de gör lite hur de vill de där sprintersen! ;)