Varför händer detta? Och det har hänt förr. Jag har en liten motivationsdipp trots att ett av årets viktigaste lopp ligger bara några dagar bort. Får det vara så?
Inför Prags halvmara gick det bra, jag körde på som tänkt. Efter Prag skulle jag börja ta det lugnare men ändå genomföra helgens långpass och det gjorde jag. Men även innan långpasset och framförallt nu i veckan när jag egentligen bara hade planerat ett par pass så sviktar verkligen motivationen. Men varför? Okej, det är lite struligt på jobbet, kan det påverka? Eller kan det vara en naturlig reaktion? Annars kan jag tycka att det borde väl vara nu jag ska vara som mest laddad. Jag vet inte. Men jag försöker tänka att den viktiga träningen ligger bakom mig och att sista veckan inte kan hjälpa, kan bara stjälpa.
Ja ja, jag hoppas jag kan tagga till och genomföra ett par sista underhållande pass. Sen på fredag, imorgon faktiskt, kanske det blir bättre när jag lämnat jobbet bakom mig, packar och börjar tänka mer på resan.
Du vaknar! Jag tror att det där är en naturlig, och ganska vanlig, reaktion! En börjar känna sig sjuka, en känner who cares, en del börjar hitta på ursäkter i förväg, etc etc. Det är bara hjärnan som spelar dig ett spratt. Titta på tankarna och låt dem segla vidare!
Hejar på dig!
Det går upp och ner det där. Det är lite märkligt, men sedan helt plötsligt är motivationen tillbaka igen, starkare än någonsin! Det gäller bara att slita sig igenom de där dagarna då det känns tungt. Den bonus som finns är dock att man alltid känner sig mycket mer duktig när det känns motigt än när man längtat hela dagen efter att få springa. :)
Man glömmer lätt bort det efter ett lyckat lopp, men det är nästan alltid så att man känner en motivationsdipp vid något tillfälle innan loppet. Jag tror också att det kommer att försvinna med förberedelserna eller i vilket fall innan själva loppet, och sedan kommer du att glömma bort det med alla nya känslor som tillkommer.
Jag ser fram emot att läsa om dina upplevelser i Boston! Stort lycka till!
Förväxlar du kanske motivationsdippen med vanlig hederlig nervositet och prestationsångest?
Det är ofta som jag, tex inför min tävling nu i helgen, som jag känner oro, ångest och motivationsbrist. Jag försöker att ta det som ett tecken på att kroppen/huvudet håller igen lite för att kunna explodera på tävlingen! :-D
Lycka till!
Jag tänker på hur dåligt jag mådde före Prag. Min nervositet visar sig i fysiskt illamående, känns som att jag ska bli sjuk, har ingen kraft osv. Det är väl inte konstigt att du har en dipp, du har ju skrivit att du har varit lite konfunderad över benen på sistone, du var inte helt nöjd med Prag – huvudet går sina egna vägar och slår på bromsen. Lura tankarna och läs igenom dina träningsresultat (för du loggar dem säkert). Läs på nytt. Det finns där. Tiderna, snabbheten, allt som behövs för ett bra lopp.
Sen är det ju faktiskt inte tiden som är avgörande. Du ska till Boston och springa. Hey – det är ju en megagrej! Tiden är väl sekundär, tänk att resa dit för att springa, vilken kick!
Som sagt, tänk förbi det som huvet tror är en dipp. Det är ingen dipp på riktigt, det är bara lurendrejeri.
:)
Tror oxå att det är helt naturligt. Motivationen kan inte alltid vara på topp. Den återkommer. Var snäll mit dig själv till dess. Ha ett kul lopp!
Alla: Tack alla vad snälla ni är! Härligt stöd! Jag ska försöka att inte gräva ner mig i mina tankar utan tänka på att det förhoppningsvis finns där någonstans i kroppen och att det kommer fram på måndag när det gäller. Annars kommer det ju fler år… :)
It’s gonna be HOT: http://www1.whdh.com/weather/
Anders: Härligt! ;)