Så var det då dags att summera resan till Prags halvmara 2012. Vi har varit ett ganska stort gäng, som har bott på ett par olika hotell och varit med på en del gemensamma aktiviteter. När jag åker iväg så här tycker jag att vädret och staden är viktiga, men människorna är trots allt viktigast. Staden visste jag var bra och vädret var fantastiskt förra året och jag har hela tiden sett framför mig att det skulle bli likadant i år. Men oj så fel jag hade. Förra året var det sol, värme och uteserveringar och nu har vi sett snöflingor. Men människorna, både gamla och nya bekantskaper är det som gjort resan. Visst, loppet är det viktiga och för mig är resultatet i loppet en stor del men det är ju just då och bara specifikt för mig själv.

Det har varit fantastiska löpare med på resan. Många slog sina personliga rekord och många har sprudlat av löparglädje och allmän glädje så man blir glad av att bara känna dessa människor. Det finns en sådan gnista över att göra sitt bästa och utmana sig själv och flytta sina gränser. Och när ett till synes ouppnåligt mål är uppnått, då är det dags att besegra nästa. Den energi jag sett under helgen tar jag med mig hem och hoppas kunna omvandla den till tuff träning för att även jag ska kunna slå mina personliga rekord och flytta mina gränser framför mig.

Att åka iväg så här och kombinera resa med löpning är vi nog många som gillar. Och Europa har många alternativ som gör att en helg eller weekend inte behöver bli så krångligt eller dyrt som till exempel en veckoresa skulle kunna bli. Samtidigt känns det lite extra att springa ett lopp med 10000 deltagare än ett litet lopp i grannkommunen med till exempel 300 deltagare.När det gäller just Prag gillar jag tiden på våren för det tvingar fram bra vinterträning, men jag skulle föredra vårvärme istället för den bistra kylan Prag bjöd på den här gången.

På resan hann vi även med lite belöningar!