Prags halvmara 2012 – Loppet

Det är nu ett drygt dygn sen målgång i Prags halvmara och i detta inlägg tänkte jag berätta lite om mina tankar, funderingar och känslor när det gäller loppet.

Jag hade ingen bra fredag med lite för mycket stress och mindre bra mat och huvudvärk och dubbla flygningar. Väl framme i Prag hämtade vi nummerlapp, åt lite, fikade och åt lite mer. Tidig hemgång och sova. Trots detta kände jag mig ganska laddad under förmiddagen innan loppet som startar klockan 12.00. Inga konstigheter med kroppen utan snarare lite lagom laddad. Prognosen för vädret hade inte sett så bra ut, med regn och hård vind, men vi slapp regnet men den bitvis hårda vinden och en för årstiden i Prag väldig låg temperatur fick vi dras med. Det blev underställströja, långa short och bandana och det valet är jag nöjd med. Jag funderade lite på om eller hur jag skulle behöva omvärdera en sluttid med tanke på väderförhållandena, men eftersom väder och banprofil sällan syns i en resultatlista får man nog acceptera det som bjuds.

Jag hade en plan för att gå mot nytt pers, dvs under 1:22:25. Så det var nog mitt konkreta mål även om det var lättast att säga under 1:25:00 när folk frågade. Trots att det är mycket folk kom jag iväg bra i starten och var beredd på att första kilometern skulle gå fort, men kontrollerbar. Jag såg aldrig kilometerskylten men min Garmin sa 3:41 och det kändes okej. Fort, men inte galet fort utan snarare ungefär vad jag skulle kunna gissa som öppningskilometer. Mot andra kilometern ville jag hitta flytet men tyckte det gick lite trögt och mycket riktigt visade Garmin 3:53 på andra kilometern och jag tyckte nog jag fick slita för den tiden. Det jobbiga var också att Garmin visade 2 km innan banans skylt med 2 kilometer dök upp. Detta visade sig skulle bli ett mycket återkommande och ödesdigert problem. Någonstans mellan 2 och 3 kilometer började jag få lite håll. Hallå, varför det? När fick jag håll senast? Jag hade förväntat mig lätta snabba första 5 kilometer men nu stannade klockan snarare på runt 19.15 och ansträngsmässigt kändes det inte som början på en halvmara utan mitt i ett tufft millopp.

Tankarna mot en perfekt sluttid försvann och jag fick kämpa med att hålla kilometrarna under 4 minuter, samtidigt som jag aldrig visste om jag skulle lita på Garmin eller skyltarna. Garmin borde ju stämma, men det borde ju vara skyltarna som till slut visar rätt distans i mål. Milen skulle passerats på runt 38.30 enligt min plan men nu blev det istället runt 39 minuter. Jag höll mig fortfarande under 4 min/km och det rullade på okej, men jag trodde det skulle kännas lite lättare i den här farten. Jag hittade helt enkelt inget flyt. Vid 12 kilometer hände något som blev lite talande för loppet, helt plötsligt stod 12 km skylten väldigt nära mig när Garmin pep 12 km. Jag hade då runt 46:30 och jag hade alltså tagit 90 sekunder på 4 min/km fart. Hur bra som helst och om skylten stämde var jag med i matchen igen. Tyvärr var ju detta en tillfällighet och vid 15 km hade jag 59 minuter istället för planerade 58 minuter.

Hittills i loppet hade jag inte haft ont av väderförhållandena men gatstenen var däremot lite värre än jag kom ihåg från förra året. Men efter 15 km kom de bistra väderförhållandena. Vi sprang rakt på en väg utmed floden och vi hade motvind. Naturligtvis är detta också i ett skede av loppet där man lätt börjar bli lite trött. Det var inte roligt, en massa folk sprang om mig och det kändes som jag stod stilla. En riktigt bra tid försvann i motvinden, nu gällde det bara att inte tiden skulle blåsa för långt bort. Banan är egentligen ganska varierande och svängig, men inte här på slutet, det är mest rakt. Och jag visste om att det var rakt fram till 20 km så jag längtade. Garmin och kilometertiderna började variera kraftigt, precis som min ork. Till slut var jag ändå framme vid 20 km skylten och därefter visste jag att det skulle vara lättsprunget in i mål. Sista kilometer fanns det skyltar vid varje 100 meter, dvs 900 meter kvar, 800 meter kvar och detta är alla överens om att det var riktigt skönt och hjälpte säkert många i spurten. Även mig för det finns alltid sekunder att ta in som kan vara viktiga för sluttiden.

Jag sprang in i mål och tiden blev till slut 1:23:56. Alltså 1,5 minut över målet och 1 minut under ”maxgränsen” på 1:25. Det är väl inga jättefel på tiden, men jag trodde jag hade mer i kroppen än så. Men kroppen visade sig inte från sin bästa sida och jag undrar om det trots allt finns något som heter dagsform. I så fall hoppas jag att min inte var den bästa igår och att jag egentligen har kapacitet för mer. Något på 1:23 är trots allt roligare än något på 1:24 så det får jag tacka spurten för. Men sluttiden innebar tyvärr att jag missade kvaltiden till New York Marathon med 56 sekunder. Surt, men jag har hela året på mig att göra en tillräckligt bra tid för att kvala in till NYCM.

Det har varit ett dygn med blandade känslor om resultatet. Jag kämpade ordentligt, men fick tyvärr göra det lite för tidigt i loppet som gjorde att jag inte riktigt hade de marginalerna jag behövde mot slutet. Slutet blev nu dessutom mycket tyngre än jag räknat med. Detta var Prags halvmara 2012, loppversionen. Lite senare kommer det en som blir mer av ”reseversion”.

Trötta fötter på 283:an 1,5 kilometer innan mål!

Share Button
Publicerat den
Kategoriserat som Inlägg

14 kommentarer

  1. du har skrivit fel. 1,23 är under 1,25 och inte över. Surt på missen – men bra sprunget. Apropå håll så får du det mer ofta (tillsammans med övriga krämpor) oftare på tävling än träning. Innan träning äter du sällan och på samma sätt direkt innan (och typ aldrig under tiden) – kanske du ska öva mer på detta för att få liknande förutsättningar som under tävling. Å andra sidan springer du aldrig lika fort på träning heller. Men det här med håll och så ändå beror på grejer du petar i dig nära start.

  2. Träningsglädje: Har ändrat felet! Ja, borde nog äta lite mer som testtävlingar på träning. Tror också jag måste öva på att helt plötsligt dra iväg i 3:30 tempo när starten går, det gör jag aldrig på träning.

    Ingmarie: Ja, på något sätt hoppas jag ju att omständigheterna gjorde någon minut även om jag inte vill komma med bortförklaringar.

  3. Bra lopp som vanlig! Grattis, nästa gång fixar du NYC gränsen! Jag tyckte inte alls det var mycket kullersten – kanske sprang fel…

  4. Pilla: Tack! Jag tyckte det kändes som mer kullersten än förra året, men i läget under loppet var nog inte mina tankar så positiva… ;)

  5. Tycker att det ar en skitbra tid….Min tanke direkt ar att du kom in i negativt tankade och borjade jamnfora dina tider med skyltar och din klocka, jag brukar ta bort distansen och alarm pa min GPS nar det ar race, kor bara pa tid och pace sa du inte behover fokusera och spendea negativ energi pa om din GPS och om den visar ratt…..bara en tanke.
    Hur funka Adios 2 jamnfor med ettan?

  6. Stefan: Tiden som sådan är ganska okej, men… ;)
    Jag håller med om att jag tidigt kom in i negativa tankar och inte visste hur jag skulle förhålla mig till skyltar och klocka. Det märktes speciellt vid 12 km hur jag fick en kick av att tiden såg bra ut när en skylt stod ”fel”.
    Jag tycker adios 2 fungerar väldigt bra. Lite oförtjänt att den får mycket skit när folk jämför den med tidigare versioner. Visst, det var kanske lite bättre känsla i tidigare versioner, men det är fortfarande en tipp-topp sko. Om adios 2 får 9 poäng så får adios 10 poäng, dvs dumt att kasta skit på en så bra sko även om föregångaren kanske var snäppet vassare. Och andra sidan tycker jag att användningsområdet för adios 2 är större än för adios.

  7. Riktigt fin tid även fast du kämpade stora delar av loppet. Ett lopp där alla yttre faktorer är på plats och du gör PB
    Grattis!

  8. Klockan. Den kan hjälpa en att komma in i en positiv spiral när det går bättre än man väntat sig och en negativ om man börjar hamna lite efter… Om inte kilometermarkeringarna stämmer så tar det energi också. Jag har gjort min bästa mara-tid någonsin när klockan vägrade fungera och jag bara gick på känsa. Kanske läge att prova utan?

  9. Bra krigat ändå, motvind och negativa tankar är tuffa sällskap när man tävlar! GPS-klockor brukar mäta aningen för kort i och med att de drar vägen mellan två punkter och därmed skär av t ex kurvor man springer i så att de mäts som kortare än vad de är. Därför är det vanligt att klockan piper lite före km-markeringarna som ju bara ”ska” stå rätt på sådana här stora arrangemang.

  10. Mikael: Jag hoppas att det är så, att ett PB är inom räckhåll alltså!

    Anneliten: Jag har sprungit två halvmaror när jag glömt klockan och gick då på känsla. Det fungerade bra och jag tror tiden i de fallen hade varit samma med klocka. I det här fallet vet jag inte eftersom känslan var ”tung” nästan från start. Och jag vill nog helst ha klocka! :)

    Staffan: Bra tanke där Staffan och den kan nog stämma. För det var i kringelikrokarna i början som distansskillnaden kom, därefter följdes GPS och kilometerskyltar bättre åt på de långa raksträckorna. Ett tydligt tecken att inte ha GPS igång utan bara kolla klockan på kilometerskyltar. Tack för tipset!
    I det här fallet innebär ju det att jag sprang långsammare än vad klockan sa i början av loppet och det är mindre kul…

  11. Bra jobbat Kenth!! Tycker att det var en riktigt bra tid och riktigt bra kämpat. Tror också på övrigas tankar kring klockan. Jag vet bara då jag sprang TEC förra året så gick min Garmin sönder så jag kunde inte följa den. Det var nog en bidragande orsak till att det gick så bra som det gick.

    Grattis till ett bra genomfört lopp, Du tar tiden vid ett annat tillfälle!

  12. Carina: Tack tack! Jag hoppas också jag tar det en annan gång, gärna med klockans hjälp! ;)

    Jennifer: Vad snällt sagt! Tack tack!

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *