Ibland funderar jag på om jag ska hoppa över att skriva vissa inlägg eller försköna dem jämfört från verkligheten. Ibland kan det lätt låta så fantastiskt hela tiden att man anar att det inte stämmer. Jag väljer att skriva mer som det är även om jag kanske inte är så bra med adjektiven alla gånger.

Nu är det dags att skriva om sura uppstötningar. Jag vet inte om det är ett allmänt känt begrepp så ni förstår vad jag pratar om eller om det är något halländskt begrepp. Jag hoppas att ni känner till det för jag har svårt att förklara det, men skulle jag försöka känns det lite som en sur uppstötning i halsen, ungefär som om man är på väg att spy, men det blir mer surt än illasmakande. Men det försvinner väldigt snabbt.

Förr hände det att jag och löparpolarn fick detta ibland och vi kanske egentligen inte visste varför. Men av någon anledning brukade vi säga att när de kommer är man på väg att komma i form. Det kanske inte stämmer, men för oss blev det sanningen. Ett bra sätt att vända något ovisst till något positivt. Och detta har följt med mig genom åren och vet ni vad. Tidigare i veckan (eller när det nu var) så fick jag en sur uppstötning igen. Och istället för att tänka att något är fel så vände jag det till något positivt och tänkte ”aha, det kanske inte är så illa ändå, formen kanske är på väg trots allt!”

Någon mer som känner igen det här med sura uppstötningar? Tolkar ni det på annat sätt. Berätta gärna, men jag ska nog ha kvar min bild av det även om det finns en annan sanning! :)

Jag önskar mig sol och värme i Prag i helgen!

Share Button