Den här dagen har varit lång, innehållit mycket och kanske inte bara det bästa, så det kan helt klart bli bättre. Gick upp tidigt, omkastade morgonplaner gjorde att tiden för frukost försvann. Lite stress och en korv och yoggi på väg ut till Arlanda och lunch på Mc Donalds. Så tyvärr hade jag huvudvärk när jag äntligen satte mig på flyget, men i så pass god tid att de inte hann ropa ut mitt namn i alla fall. Försökte slappa en del på flyget via Munchen och efter landning i Prag taxi in till hotellet, iväg och hämta nummerlapp, sen mellanmål på torget, fika i gamla stan för att sedan runda av med lite stillsammare kul middag på restaurang med gamla och nya löparbekanta.

Nu är jag på hotellet, har plockat upp allt möjligt som kan tänkas behövas till loppet imorgon och det är inte lite det. Värdet är så långt ifrån förra årets fantastiskt fina väder som det kan vara. En del säger att prognosen är regn och blåst. Jag hade alltså hellre sprungit loppet inne på löpband! Men, det blir nog bra det här och vem vet, det kanske inte alls kommer att regna imorgon. Det svåra bli väl att anpassa måltiderna efter vädret. Man kanske inte kan kräva samma tider i skitväder som i finväder. Svårt det där.

Det känns i alla fall att säsongen är igång, många har tränat bra under vintern och en del har redan sprungit säsongens första lopp. Att morgondagens lopp är mitt första för säsongen tänker jag inte så mycket på och det är skönt. Men det lilla pirret i kroppen finns där och trots att jag helst hade varit utan pirret kanske det är bra att det är där. När det är så här vill man oftast bara komma igång.

Ja som ni märker är det trix, fix och tankar som upptar tiden. Hur som helst, imorgon eftermiddag är säsongs första lopp förhoppningsvis genomfört.

Måste den klassiska Carbonaran se så tråkig ut?