19 km i 4.40 min/km stod på programmet när TSM idag hade halvlång distans på schemat istället för någon variant av kvalitetspass. Anledningen är att det till helgen inte är någon TSM-träning eftersom det är Premiärmilen och det är många som ska springa detta lopp. Jag själv är inte anmäld till loppet och har inte heller bestämt om jag ska springa eller inte.
Passet som sådant går kanske inte till historien som något annorlunda pass, snarare ett vanligt halvlångt långpass där allt flöt på hela vägen och jag hade egentligen inga problem någon gång. Samtidigt måste det väl kännas ganska lätt i denna fart. Det jag tänkte lite på var att jag i mitten av passen kände mig lite tom på energi och var lite rädd att jag skulle få soppatorsk. Men det gick över ganska snabbt. Skönt ändå att få i ett sådant här pass en vanlig vardag.
Favoritjackan och sommartights från Craft och nya adidas Marathon 10 på fötterna!
Jag tycker det är fascinerande hur någon kan tycka att det är ”vardag” att springa långt i den farten … jag klarar 1.5 km. Men, alla är vi olika. Tur det!
8 km med 6 stegringslopp inplanerat i dagens vårsol. 2 min intervaller imorgon, sen nedräkningsprogram för Prag. Huuu …
:)
Anna: Det är klart att vi är olika och visst är det bra. Vi har alla olika förutsättningar och prestationen bör mätas i samband med detta. Så jag vill absolut inte ”nedvärdera” de som inte springer i samma fart, de kan ofta göra större prestationer. Samtidigt känner jag att jag ”måste” få skriva om mina känslor och intryck om mina pass.
Det låter perfekt med lite 2 minutersintervaller inför Prag, det kommer jag nog också köra!