Tufft kyligt pass

Idag var det kallt, riktigt kallt. När jag i morse gick upp i tid för att hinna till träningen med TSM klockan 10.00 var det någonstans runt 18 minusgrader ute. Jag visste inte hur trött eller pigg jag skulle vara efter gårdagens långpass och jag visste inte hur träningen skulle bli med tanke på kylan. Skulle det bli ett bra långpass som planerat eller skulle det kortas ner på grund av kylan? Jag hade ingen lust att ta mig dit för t ex 10 km, då kunde jag lika gärna sprungit något pass på löpbandet. Men så fick jag en stund innan jag behövde åka hemifrån reda på att det skulle bli 24 km i långsamt tempo, TACK för det!!

Jag utgick från samma klädmängd som igår, plus ett extra lager. Tunna funktionella kläder är A och O och jag är mycket nöjd med mina kläder. När jag kom utanför dörren och joggade från bussen till Stockholm Stadion kändes det kallare än igår, men ändå inte så kallt som jag befarade. På ett sätt skönt, men det innebar också att jag hade för mycket kläder på mig, eller i alla fall mer kläder än vad jag hade behövt. Återigen blev det ett träningspass med för mycket kläder och jag blir hela tiden påmind av att jag måste våga frysa lite i början för att det totalt sett ska bli lagom mängd kläder.

Väl på plats inne på Stadion kom information jag redan hade fått, att det skulle bli 24 km i långsamt tempo för oss som springer i 3.00-gruppen (för oss som siktar på Stockholm Marathon under 3 timmar). Just idag var det annars tänkt att det skulle bli ett medelhårt pass, men för min del räckte detta gott och väl. Långsamt tempo innebar för vår grupp 4.40 min/km och jag vet inte riktigt om jag vill veta vad medelhårt pass skulle innebar för fart.

Vår lilla grupp sprang iväg först av alla och gruppens sammansättning var för dagen liten komisk. Många som ser TSM-grupper springa omkring i Stockholm på söndagarna ser väldigt stora grupper välla fram. Vår grupp brukar inte vara så stor och idag var vi 4 deltagare och 6 ledare. Inte illa med fler ledare än deltagare. Farten kändes till en början inte så långsam även om vi höll tänkt tempo. Anledningen var nog dels att jag hade gårdagens något långsammare fart i benen och att jag fortfarande hade gröten från frukosteni halsen. Men jag tänkte att det skulle gå över. Och visst gick det över, jag blev van vid farten, men efter att gröten slunkit ner fick jag faktiskt lite håll. Som vanligt vid långpass vill jag komma in i passet och få det att flyta på fint och på något sätt känns det som att jag vill få första milen ur världen. Efter ett tag passerade vi första 10 km på 46 minuter. Någonstans efter milen när vi sprang på lite kuperade vägar ute i Djursholm började jag bli väldigt trött. Men tydligen var jag inte ensam och farten hade tydligen också höjts något och vi samlade ihop gänget och sänkte till normal fart och jag var med i matchen igen. Sista biten hem började kännas ganska okej och att jag hittar lite ork i slutet av passen känns bra. Den lilla gruppen började sprida ut sig lite på slutet så vi gjorde en ”upphämtning” och samlade ihop gruppen sista kilometrarna. Men sista 5 minuterna var jag riktigt trött. Samtidigt sa både Szacke och Fredrik att min trötthet inte syntes, så jag måste vara grym på att dölja tröttheten. Det slutade med 24 km och runt 4.40 min/km i snitt. Och idag måste jag erkänna att jag är nöjd med min träning!

Alla bilder är tagna av Micke som lägger upp bilder på www.zebrabild.com

Share Button
Publicerat den
Kategoriserat som Inlägg

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *