Igår vågade jag mig på första intervallpasset på länge. Benen känns generellt ganska bra och jag är inte längre lika rädd för att det ska ”smälla” som jag var tidigare. Och med små tempoökningar sen tidigare i bagaget så kändes det hoppfullt att benen skulle hålla för intervaller.
Dagen till ära hade jag också mina nya adios 2 på fötterna och min Garmin på armen. Detta tillsammans gjorde också att tankarna under intervallerna skulle få en liten annorlunda inriktning än vanligt. Jag gick och joggade lite innan jag kände att jag behövde stretcha benen lite innan jag körde igång. Jag hade en tanke på att jag skulle testa en fart på 4 min/km i 6-8 intervaller i 2-3 minuter med 1 minuts vila. Jag bestämde mig för att satsa på den längre intervalltiden, 3 minuter med 1 minuts vila.
Jag fick snöra om skorna helt från början innan jag började använda dem. Lika bra att göra det rätt från början. Skorna kändes bra från början, vilket naturligtvis var skönt men det förvånade mig inte eftersom jag är nöjd med mina 3 tidigare par av adios. En utförligare rapport om adios 2 kommer i ett separat inlägg. När det gäller pulsen var jag mest intresserad av att se vilken puls jag skulle ha i slutet av intervallerna och hur mycket den hann sjunka under min vilominut. Framförallt ville jag nog se dessa värde som ett startvärde och kunna jämföra med kommande liknande pass.
Jag drog igång och det kändes helt okej, kul att köra intervaller igen. På något sätt blir det lite mer på träning på riktigt. Ska man bli bättre måste i alla fall jag köra intervaller så det kändes bra att vara igång igen. Farten kändes inte så farlig men det märktes lite att pulsen ökade under sista minuten av intervallerna. Vilotiden på 1 minut kändes ganska naturlig, men jag hade inte behövt en hel minut, men jag stod fast vid min plan. Det märktes också att pulsen sjönk mycket i slutet av vilominuten.
Istället för att tänka på själva intervallerna, hur går det, hur trött är jag, osv, så fanns istället andra tankar. Visst, jag tänkte en del på om jag kände något i vaderna, men annars gick tankarna mer till hur mina nya adios 2 kändes och vilken puls jag hade under olika delar av intervallerna, vilan och generellt under passet. Det är perfekt att skingra tankarna från det vanliga, det vanliga som kanske ibland går i negativ klang, dvs att det är jobbigt, att det går dåligt.
Det blev 6*3 minuter med 1 minuts vila. Farten var hela tiden 4 min/km. Jag kom upp i 160-165 pulsslag i slutet av intervallerna och pulsen kom ner till runt 125 slag i slutet av viloperioderna. Jag vet inte vad detta säger i termer av bra eller dåligt och det beror ju också på min individuella maxpuls, som jag inte vet vad den är. Men som jag skrev tidigare, det viktiga är kanske att ha ett utgångsläge att jämföra med framöver.
Mina nya adidas adizero adios 2
Jag i en underbar skön t-shirt från Craft Elite
