Precis som när man springer finns det tid att fundera en del när man åker längdåkning. Och nu tycker jag att jag börjar åka ganska bra, jag har åkt ca 11 mil på jullovet, helt okej. Men med tanke på att man glider framåt och ibland till och med utan att staka, som i nerförsbackarna, tycker jag det är konstigt att jag springer fortare än jag åker skidor. Jag springer milen på strax under 40 minuter men jag kanske skulle åkt en mil längdåkning på ca 45 minuter om jag hade kämpat bra. Nu beror det naturligtvis på banprofil, men jag har åkt på något som säkert kan tolkas som generellt lagom jobbig.

De snabbaste löparna springer milen på 26-27 minuter och jag vet att de snabbaste längdåkarna åker snabbare än så. Vad innebär då detta? Går det generellt snabbare att åka längd än att springa? Och om det är så, vad innebär detta för mig? Är jag en bättre löpare än längdåkare? Ja, naturligtvis är jag det, men skulle man kunna säga detta lite generellt? Dvs att den gren av löpning och längdåkning som du gör snabbast är du också förhållandevis bättre i? Om jag t ex hade personligt rekord på 40 minuter på både löpning och längdåkning så skulle jag varit förhållandevis lika bra i båda grenarna?

Det här kanske blev en konstig fundering, för det kanske blir lite konstigt om vi börjar tänka i distansen 90 km, som Vasaloppet är. Där vinner de på ca 4 timmar, men ingen löpare i världen skulle vara i närheten av 4 timmar på 90 km. Men vi kan ju konstatera att det finns mycket att fundera på när man åker runt där ute i längdskidspåret.

Funderaren själv i egen hög person!

Share Button