Nu har jag åkt längdskidor 6 gånger och när jag summerar de sträckorna jag har åkt så har jag nästan kommit hela vägen mellan Sälen och Mora, distansen som Vasaloppet och Öppet Spår är och som jag ska åka om mindre än 2 månader. Skillnaden är att då har jag bara en dag på mig, eller som det brukar sägas – det serveras bara mat första dan…

Att jag på 6 gånger inte fått ihop 90 km säger en del om hur långt det ska åkas skidor och inte minst hur lång tid det kommer att ta!

Samtidigt som det kan kännas lite skrämmande långt så känns det också helt okej. Jag tycker själv jag har kommit in i balans och hittat lite flyt. Så ibland känns det bra, men ibland, speciellt när jag är trött och vallan inte funkar känns det som norrmännen säger – att jag bara går på skidorna – gå på ski. Skillnaden är väl att när norrmännen pratar om ”gå på ski” så går det mycket fortare.

Även om jag nu är en amatör i längdskidsammanhang så tänkte jag faktiskt ta tillfället i akt att komma med några tips jag själv har lagt märke till kan vara bra. Självklart kan det finnas de som tycker att jag inte borde skriva några tips om jag inte vet vad jag pratar om, men jag är lite av uppfattningen att alla kan ge tips och sen är det också upp till läsaren att fundera på om tipsen kan vara något att ha eller inte. Kanske är det någon bloggläsare som precis som jag känner sig som löpare, men lite ovan på längdskidorna. Mina tips utgår från att jag är löpare och har ganska bra kondition och är starkare i benen än i armarna.

Starka armar är bra men stark mage och rygg är kanske bättre. Med detta menar jag att det är lätt till att tro att längdskidor åks med hjälp av armarna, men även om det kan vara bra med starka armar tycker jag nog att en stark mage och en stark ländrygg är bättre. Jag kände av armarna de 2-3 första passen, men nu är armarna okej. Och tänker man på stakningen så böjer man sig fram väldigt mycket och använder alltså mycket av mage och ländrygg i själva stakningen, det är bättre att använda hela kroppen än att låta armarna göra hela jobbet själv. Så har du inte tillgång till snö och skidspår kan du alltid träna annat hemma eller på gymmet och då tycker jag att du inte bara ska träna armar, utan även mage och ländrygg.

Använd benen och spara armarna. Ja, det säger ju säg självt att det kan vara smart om man är starkare i benen än i armarna. Benen är väl också en större muskelgrupp än armarna kan jag tänka mig. Men hur gör man då? Jo, att staka med frånskjut med hjälp av ett ben i taget tycker jag är ett sätt att använda benen lite extra. Ett annat sätt är i små uppförsbackar, där du med bra fäste kan småspringa upp med hjälp av benen istället för att åka upp med armarna och då kanske i högre grad riskerar att få tjuvsläpp som gör att armarna pajar ihop ännu mer.

Valla för benen. Detta hör lite ihop med föregående, men det jag menar är att valla gärna så att du har tillräckligt bra fäste. Det kan kännas lockande att maximera glidet även om det kanske gör fästet lite sämre, men det kan vara dumt. Det är lättare att staka de extra tagen utför eller på platt mark som är skillnaden mot perfekt glid än att halka efter i en uppförsbacke där du blir tvungen att lite på armstyrkan när fästet är för dåligt. Med bra fäste har du lättare att i större utsträckning använda de starka benen och spara på de kanske mindre starka armarna.

Åk smart. Detta kan säkert göras på olika sätt och jag har säkert inte kommit på alla. Men det jag tror att jag har märkt är något som jag också har en koppling till i löparsammanhang, så jag gör den parallellen. Har ni sprungit Lidingöloppet vet ni att tuffa hemska Aborrbacken kommer vid 25 av 30 km. Jag tror inte det är en ovanlig syn att en del går upp och en del springer upp, men det går nästan lika fort att gå upp som att springa upp och när både den som har sprungit upp och den som har gått upp är uppe, är den som har sprungit helt slut medan den som gått upp samlat lite kraft är är klart piggare. Jag tror alltså att för mig (och kanske andra) kan det vara bättre att ta det väldigt lugnt i jobbiga partier och spara energi istället för att kämpa som tusan för att vinna några sekunder men på köpet vara helt slut när vi kommer uppför backen. Med tanke på hur långt det är med 90 km blir detta nog ännu påtagligare.

Kanske ingen idé att ett blåbär övar på en segergest…