I stora delar av landet har vi nog inte den vinter eller snömängd vi har haft de senaste åren, på gott och ont. Själv är jag inget fan av att springa runt på isiga eller slaskiga vägar, men om det är bra vinterlandskap med snö på vägarna istället för is, då kan det vara ganska fint och friskt. Och man kan ju faktiskt ta det lite lugnare när det är lite slirigt under sulan, även om det är svårt att hålla igen.

För tillfället är jag i Åre och här finns tillräckligt med snö för både utför och längd och det är också snö på vägarna. Så här blir det faktiskt riktig vinterlöpning och i dessa förhållandena är det helt okej. Det känns som om jag ser mig mer omkring när jag springer, kanske är det fjällen som lockar eller är det ljuset? Jag märker också att jag känner mig lite duktig som är ute och springer mitt i vintern, det är ju galet. Jag tänker framåt på kommande lopp och även om jag är väldigt bra på att säga att ”det är lugnt, det är gott om tid till nästa lopp”, så vet jag ju innerst inne att så väldigt lång tid är det ju inte. Och speciellt inte om man har tänkt sätta pers inom 3 månader. Jag tänker också på kläderna och skorna jag springer i, hur viktigt det är för mig att ha utrustning som jag tycker om både till funktion och till utseende.