Vädret var det lite ”ingentingväder” så när vi väl orkade göra något blev det längdåkning idag igen. Jag vet inte, men kanske lite omedvetet är min vilja att åka längd en blandning av att det är kul och att jag behöver det. Startsträckan när det gäller löpning är som bekant otroligt kort, när man bytt om och tagit på skorna kan man i princip starta direkt när man går utanför dörren. Detsamma gäller inte riktigt för längdåkning, även om man har spåret utanför dörren. Skidorna behöver vallas, helst så bra som möjligt för de omständigheter de ska användas i.

Jag kände lite i ljumskarna från igår redan innan jag började åka och jag var beredd på att det kanske skulle komma att kännas på fler ställen när jag börjat åka. Föret var idag lite knepigare, det var glattare i spåret så det kanske gick lite fortare, men det gjorde också att det var svårare att få fäste. En van åkare kan säkert anpassa åkstilen till rådande omständigheter men där är inte riktigt jag. Jag tror att det fäste bättre igår som gjorde att jag kunde åka på lite som vanligt och jag fick tillräckligt fäste, idag skulle jag nog behöva korta ner steget lite och trycka till lite hårdare i de steg som krävde fäste.

Det rullade på ganska bra och jag stakade på duktigt, men när det blev uppförsbackar jag inte på ett lätt sätt kunde åka uppför blev det nästan att jag stannade och gick uppför i saxande stil. Orken att skynda på i uppförsbackarna fanns inte riktigt. Men det blev 14 km idag och med gårdagens 12 km har jag nu passerat andra kontrollen på Öppet Spår.

Det som inte riktigt märktes under tiden jag åkte idag var hur jag troligtvis faktiskt kämpade på ganska bra. För så här i efterhand är jag ganska trött och armarna hänger helst rakt ner utmed kroppen eller ligger stilla i sängen. Jag vet inte vad det blir för aktivitet imorgon, men med tanke på känslan just nu är det tveksamt om det blir längdåkning.