Tidigare, för ett antal år sen, så tänkte kanske både jag och min omgivning att träna på julafton behövde man väl ändå inte göra. Då var det ju fullt upp med annat och just julafton kunde man väl vila från träningen. Nu tror jag det är vanligare att folk tränar på julafton, eller kanske i alla fall är ute och går en sväng. Kanske kanske finns det någon timme över på förmiddagen eller efter middagen innan Kalle Anka.
Jag och polarn hade i några år en tradition att vi sprang en runda genom samhället och förbi de affärerna som var öppna på julaftonens förmiddag. Vi sprang med tomteluvor och med lika kläder även i övrigt. Det hände att vi fick positiva tillrop och det kändes som en kul tradition innan firandet fortsatte.
I år är jag i Åre och det var också här jag firade jul på ett annorlunda sätt för första gången, när jag jobbade här. Jag har jobbat både eftermiddag/kväll och eftermiddag/kväll/natt och de tidigare rutinerna från julaftonen försvann helt, men det var samtidigt ganska kul eftersom alla var så positiva och glada. Nu när jag är här är det annorlunda på det sättet att julafton är en mer aktiv dag än vad jag är van vid sen tidigare. Att man är mycket ute är en sak och ofta åks det skidor också. Idag valde vi, tack vare eller på grund av, att det ska åkas ett antal mil mellan Sälen och Mora om 2 månader att åka längdskidor.
Även om jag är från Halmstad och vi ibland har snöfria vintrar och inte alltid så fina spår att åka i, så har jag åkt en del längdskidor. Men jag har aldrig varit något vidare på det, aldrig i närheten av de prestationer jag lyckats med som löpare. Jag åker helt enkelt hellre än bra och på något sätt känns det som att jag åker som jag åker och blir inte bättre. Men det är klart, åka 5 mil var tredje år kanske inte räcker.
Idag blev det 12 kilometer och självklart kommer funderingarna på sträckan 90 kilometer som ska åkas om 2 månader. Dagens 12 kilometer tar mig bara fram till första vätskekontrollen. Jag blev nog egentligen ”skrämd” redan efter några hundra meter när jag kanske inte var så anfådd men ändå kände i armarna hur hemskt jobbigt detta skulle bli. Och på något sätt så fortsatte det komma lite flashbacks från förr. Armarna är lika dåligt tränade nu som då och jag blir fort trött och jag tycker inte jag kommer framåt lika fort som jag tycker jag anstränger mig. Ganska jobbig känsla när jag kämpar för fullt och någon annan bara sveper förbi och inte verkar anstränga sig alls. Vad gör jag för fel!? Mina ben är det nog inget fel på så jag började fundera på hur jag ska åka för att använda benen så mycket som möjligt och armarna så lite som möjligt. Tyvärr har jag inte kommit på svaret än, men har någon några tips tar jag tacksamt emot dem. Det som ändå kan ses som positivt idag var att det var ganska kul och jag tror inte de sista kilometrarna var jobbigare än de första, så jag hoppas jag håller ganska bra i längden. Så det blev en del fysisk aktivitet denna julafton också och vid flera tillfällen under åkningens gång fick jag påminna mig själv om att det faktiskt är julafton, det var lätt att glömma där ute i skogen i frustrationen över varför eliten åker mer än dubbelt så fort som jag.
Det känns lite ovanligt med mer utrustning än bara kläder och skor!
