I år ska julen firas i Åre. Oavsett tid på året har Åre en given plats i toppskiktet över platser jag gillar i Sverige. Jag har tidigare gjort 3 säsonger i Åre och även om de säsongerna innehöll en del jobb, en del skidåkning, en del fest och en del annat så sprang jag ibland en runda också. När jag sprang utomhus sprang jag nästan alltid utmed gamla vägen från Åre mot Tegefjäll och vände sen och sprang samma väg tillbaka. När jag vände i Tegefjäll var det alltid vid samma gula hus och jag lärde mig nog de flesta små svängar på den sträckan. Det kan tyckas konstigt att jag sprang nästan samma runda alltid, men jag gillade rundan och det var lika häftigt varje gång när man sprang in mot Åre och såg fjällen. Idag var det dags igen. Att springa samma väg från Åre till Tegefjäll och vända på samma ställe som när jag bodde här.

Jag har inte sprungit så mycket sen maran i New York i början av november och framförallt inte ensam. Men idag fanns det tid att tänka och känna efter när jag sprang ensam. Jag märkte att vaden kändes av lite i början, men så lite att jag inte märkte när det försvann. Det jag tänkte mer på var hur jag kände att jag kunde springa, vilken fart som kändes lagom och vad som kanske påverkade min framfart. Okej, det låter ju skumt, så jag ska förklara. När jag bara springer iväg på en lagom runda och gör det själv känns det som att jag bör hamna in i en lagom och bra fart. Men nu när jag är lite ovan är det också svårare att hitta rätt i känslan. Att det är kallt ute, snö/is på marken och bitvis nästan kolsvart (där det saknas fungerande gatlampor) spelar naturligtvis in i känslan. Det är lätt till att kroppen känns ganska lätt och benen börjar springa iväg, men klarar jag det? Borde jag springa så på snön/isen? Kan det vara för kallt ute för att dra in en massa kalluft? Jag funderar kanske en del, men något måste man ju göra när man är ute och springer.

Men jag tror ändå att min slutsats är bäst och den delar jag gärna med mig. Vid den här tiden på året är det troligtvis för oss flesta ganska lång tid kvar till nästa lopp och det är viktigare att vara ute och springa och förbättra konditionen än att jaga tider i kyla, halka och mörker. Så låt er inte nedslås över att det kanske går långsamt i ”ovana” förhållanden, tänk istället att det viktigaste är att trumma på i lagom fart och se till att inte bli skadad.