Det är första advent idag men fortfarande november så jag ligger fortfarande lågt med egen träning. Men även om jag inte själv har tränat något fysiskt så finns det annat att blogga om.

Det borde snart börja bli kallare och det borde komma snö snart, framförallt i norra Sverige. Avsaknaden av kyla och snö har också märkts nu i veckan när Stadium körde Vasaloppsvecka. Hade det varit snö och kallt hade besöksantalet säkert varit bättre än var det nu var. Jag jobbade för Craft på Stadium i helgen och det var väldigt tydligt bland både personal och skidintresserade besökare att alla vill ha kyla och snö nu. Och det är ju inte många veckor och dagar kvar till jul och sen är det nyår och sen är vi mitt i vintern. Och de som tänker åka något skidlopp i vinter vill kanske träna några mil på snö. Det är fantastiskt roligt att sälja något man själv gillar och när man märker att kunderna blir nöjda med sina inköp kan det inte bli bättre!

Klädd för att jobba för Craft

I helgen har det också varit ett ultralopp på Bislett i Norge, en löpartävning där det går ut på att springa så långt som möjligt på 24 timmar. Detta är inget normalt lopp och det är ingen normal prestation att genomföra ett sånt lopp på ett bra sätt. Jag själv har sprungit 2 ultralopp på 12 resp 6 timmar, men ännu inte något på 24 timmar. Men jag kan tänka mig att 24 timmars är ganska mycket värre än 12 timmar. Och precis som det finns en massa drömgränser på andra distanser så är att springa 200km (20 mil!!!) på 24 timmar en drömgränd för många, både i Sverige och utomlands gissar jag. Jag gissar att det inte är speciellt många i Sverige som klarar det per år. Men i Bislett slog Laila som bloggar på LL’s Träningsverk till med 202km, helt sanslöst bra gjort. Har man inte sprungit något distans längre än marathon kanske det är svårt att ta sig till vad det handlar om. Det funkar inte riktigt att räkna ut vad det blir för kilometertid och relatera till den, för det går inte. Tänk istället på att du ska vara vaken och i rörelse i 24 timmar, att du inte har tid att sova eller ens vila och de krämpor man kanske får vid 10 kilometer är inte detsamma som vid längre distanser. Vid längre distanser får man ont i kroppen, fötterna, lederna, får vätskebrist saltbrist, blir sentimental och vad som helst. Sen har vi ju den psykologiska påfrestningen den innebär att bara fortsätta fortsätta fortsätta när hela kroppen skriker STANNA för h-lvete!! Så jag lyfter på hatten för Laila och skickar ett jättestort GRATTIS och önskar att jag någon gång får ansluta mig i denna exklusiva skara som har sprungit över 20 mil på 24 timmar.

Jag har också hunnit med lite träningsfunderande och chattande med en Linnéalöpare som är i samma läge som mig själv. Vi gör båda maran runt 3 timmar och är i revanschläge efter lite missnöje från våra senaste lopp. Så nu är det snart dags att ta tag i vinterträningen för att revanschen ska bli lyckosam.

Share Button