”Ska det vara så ska det vara ordentligt.” Något i den stilen resonerar min kompis som står i elitledet och gärna ville se bansträckningen innan loppet så idag åkte vi bil första halvan av loppet. Och även om det kanske är viktigare för eliten tyckte jag också det var intressant att se. Det är stor skillnad på Manhattan och Brooklyn och vägarna var inte så breda som jag gissade att de skulle vara, om vi nu åkte rätt. Och maran i New York är inte heller speciellt platt, det har jag sett nu. Broarna är framförallt brantare än vad jag trodde och det finns en del långa slakmotor, som inte är så vanligt i t ex Berlin och Amsterdam. Enligt Szacke är banan ganska lik maran i Stockholm i ”svårighetsgrad. Och visst, Stockholm med 2 gånger Västerbron, uppför eller plant från centralen till stadion gånger 2 och småknicksigt ute på Djurgården gör att Stockholm inte heller är speciellt platt. I Stockholm har arrangörerna också gjort det jobbigt mentalt för oss löpare genom att lägga korta varvet på 17 km först och långa varvet på 25 km sist. Oavsett hur det går och hur det känns imorgon så måste jag mentalt ställa in mig på att det kommer ett antal backar och broar där jag bör sänka farten lite för att inte ta slut för tidigt.