Nu är jag iväg. När jag skriver detta sitter jag på flyget över till New York. Och jag tycker fortfarande att det är en lite udda resa jag är ute på. Visst, jag har rest på löparresor tidigare, både långa och korta i både avstånd och tid. Men resans längd i tid brukar rimma bättre till vad som händer på slutmålet. Jag menar, är jag på träningsläger en vecka, så är jag där och tränar i en vecka. Och är jag iväg och springer ett lopp brukar jag vara borta 2-3 nätter eller så är jag borta längre, men då är jag i alla fall bara 2-3 nätter på destinationen för loppet och sen vidare på semester. Nu ska jag vara borta i nästan en vecka för att springa ett lopp, skumt!

Packningen igår och imorse gick ganska bra. Man packar en jäkla massa löparkläder eftersom man inte vet något om väderförhållandena på söndag när loppet går. Dessutom är det återigen ett lopp som startar tidigt, så man måste vara vid start svintidigt, långt innan det finns någon värme känns det som. Vanliga kläder blir det inte så mycket av, jag kan ju ta en lager 2 tröja och ett par jeans och sen är jag klar.

Om jag tänker lite på vad som kommer hända de närmaste dagarna så tror jag det blir en blandning av lite av varje. Jag kommer träffa löparkompisar som inte bor i Sverige och kanske några klubbkompisar från IF Linnéa som också ska springa. Jag ser fram emot mässan, eller Expo, som de kallar den, där man hämtar ut nummerlappen och springer runt och är nördigt nyfiken på allt möjligt. Mässan i Berlin och Boston är de klart bästa jag varit på och jag hoppas denna håller motsvarande höga klass. Jag ska jogga lite i Central Park och kanske kika lite i olika sportaffärer och Nikeaffären som är stor i New York. Jag hoppas också att man på riktigt känner att det är marathon på gång i stan, på samma sätt som man gör i Boston.